Hoppa till sidans innehåll

Krönika: ideellt arbete och tidsbegränsning

12 FEB 2019 14:24
Efter helgens distriktsmästerskap har många tankar virvlat i mitt huvud. Här får ni en del av dem i form av en krönika.
  • Uppdaterad: 12 FEB 2019 14:24

Helgen 9-10 februari stod min klubb, Club boule la Pomme de Pin Toarpsdal, värdar för årets upplaga av WDBF:s mixedtrippel-DM. En tävling som totalt lockade 162 deltagare fördelat på två tävlingsdagar. En riktigt bra deltagarsiffra för att vara ett DM.

Årets upplaga var också det första med våra nya tävlingsbestämmelser, där vi valt att skriva in regler kring tidbegränsning av den öppna tävlingsklassen. Under flera år har frågan om alleles för långa tävlingsdagar väckts av distriktets boulespelare, dels på årsmöten och bouleting, dels på klubbkonferenser, dels i samband med våra mästerskap. Efter mycket vånda och funderande beslöt distrktsstyrelsen att göra något åt det hela och beslöt om de uppdaterade tävlingsbestämmelserna. En knivig fråga, absolut, men vi i styrelsen sitter där för att ta besluten åt er alla och då ingår ibland sådant som kanske inte är så lätt. Men demokratiska föreningar och förhållanden är inte alltid lätta, det ska man ha klart för sig.

Under den öppna tävlingsdagen hörde jag en del muttrande kring det här med tidsbegränsningen. Vissa var besvikna över en förlorad match, andra bara irriterade över stressen det medför. De flesta dock, allt eftersom tävlingsdagen flöt på, ganska tillfreds med att vi framåt klockan 16 var redo för final i den öppna klassen. Att tidsbegränsningen skulle kritiseras visste jag, dock jag var jag inte förberedd på att det skulle röra upp så heta känslor som det kom att göra.

Redan direkt efter den öppna finalen fick jag från en spelare höra att tidsbegränsningen förvandlat tävlingen till det sämsta arrangemanget någonsin och denne skulle aldrig mer åka på en DM-tävling om vi höll kvar vid beslutet. Åsikten framförde högt och ljudligt inför övriga kvarvarande deltagare och strax efter prisutdelningen.

Dagen efter tävlingen skrev en annan deltagare på Facebook att WDBF skulle skämmas över beslutet att tidsbegränska mästerskapet, så dåligt var det.

Efter 30 år inom föreningslivet (varav 13 av dem inom boulen) och 20 år inom läraryrket har jag fått lära mig att ta kritik. Jag har inga problem att vare sig rätta mig efter andras beslut eller ändra mig om jag gjort fel, det senare en förutsättning till att jag idag utvecklats till såväl en duktig föreningsledare som en yrkesskicklig lärare. Jag anser mig själv vara lyhörd för andra, samtidigt som jag vågar visa riktiningen i det jag tror är den breda massans allra bästa.

Men aldrig någonsin mer kommer jag att ta oförtjänt skit som framförs på ett oförskämt sätt. Jag lägger hejdlöst många timmar på boulen för att distriktets och landets boulespelare ska få en bra tävlingsverksamhet, för att medlemmarna i POM ska kunna utvecklas och trivas. Inte ett enda beslut har jag tagit för egen vinning eller efter egen agenda. När någon påstår sådant eller påstår att jag tagit beslut över huvudet på folk, ja då blir jag heligt förbannad och ledsen. Faktum med är att jag tror att jag genom åren snarare förhndrat andra att ta dumdristiga beslut, än bidragit till att sådana tas.

Det tär att vara engagerad, hur roligt det än må vara. Att lägga ned en mängd timmar på en tävling för att sedan få skit kastad i ansiktet av spelare som inte råkar gilla detaljer, det tär. Att sitta timmar med en verksamhet och mötas med brist på respekt, det tär. Att inte få ett tack vid en prisutdelning när jag gjort så mycket, det tär. Att se lögner på Facebook för att stärka sina egna åsikter, det tär. Det tär så mycket för stunden att jag tänker att det inte är värt det. Så mycket tär det.

Vill ni veta hur WDBF:s distriktsmästerskap skulle se ut om bara jag fick bestämma? Vi skulle tävla i en klass, den öppna, ingen annan. Vi skulle spela med direktutslagning utan tidsbegräsning. Vi skulle lägga stora delar av WDBF:s ekonomi på att arrangera mästerskapet i centrala stadsmiljöer, med centercourt och speaker. Vi skulle avlöna funktionärer som tog hand om sekretariatet. Vi skulle spela utan domare och den som inte följde spelreglerna skulle bli utsesluten ur tävlingen. Vi skulle kunna sätta oss ned mellan matcherna och ta en öl tillsammans vid öltältet bredvid centercourten. Efter finalen skulle alla vara kvar och jubla åt medaljörerna.

Så skulle jag bestämt om det bara var jag. Men det finns andra som tycker annorlunda. SBF har bestämt att vi måste ha domare, RF har bestämt att man inom dess organisation inte får nyttja alkohol och idrotta samtidigt. Distriktets veteraner vill ha sin veteranklass. De flesta vill ha en spelform som garantera fler matcher när man väl tävlar. De flesta vill spela mycket men inte så länge. Ja, och så vidare. Ni ser vad jag har rätta mig efter och ni hör mig aldrig förolämpa någon annan som tycker annorlunda. Aldrig någonsin.

Nu ska ni inte oroa er för att jag deppat ihop fullständigt av det här. Spelaren som betedde sig illa på speldagen bad om ursäkt strax efter, sånt gillar jag och tog ursäkten utan vidare och "no hard feelings" fortsättningsvis. Ordföranden i den klubben som Facebookskribenten tillhör tog kontakt med mig på söndagskvällen och berättade att man diskuterat det internt och funderar på hur man ska hantera sådant. Bra, det är precis så föreningslivet ska fungera. Det är med samtal och respekt vi utvecklar den här sporten. Nästa gång Du täner att något är dåligt på en tävling, fundera på hur du ska lägga fram det. Fundera på om det är för din skull du vill ha annorlunda, eller om det finns fler som tycker som du gör.

För möjligheterna att vara med och påverka är inom idrottsrörelsen stora och inom WDBF större än på de flesta andra ställen. Men då krävs det ideellt engagemang, tid och kraft. Det måste jag vara beredd att lägga, men det måste också ni där ute. Mer än idag, faktiskt, om vi vill fortsätta att vara en jävligt fin sport som ska passa för alla.

Ha en fin fortsatt vinter och vår, vi ses ute på boulebanorna och i styrelserummen!

Mvh Herman Thorell, ordförande för WDBF och POM, samt ordförande för Borså bouleallians valberedning!

PS: diskutera gärna det här med tidsbegränsningen i kommentarsfältet. kom med argument, åsikter och tankar. Vi vill verkligen utvärdera det här och då är era åsikter guld värda!

Skribent: Herman Thorell
Epost: Adressen Gömd

Är WDBF Sveriges ledande bouledistrikt? Välkommen hit hur som helst!

Postadress:
Wästgöta-Dahls Bouleförbund
Helena Ojala, Bodagatan 46
507 42 Borås

Kontakt:
Tel: 0702204762
E-post: This is a mailto link

Se all info