Svensk seger och brett umgänge i Spanien

Det slutade med seger för ett av de tre svenska landslag som i helgen besökte spanska byn Figueres och den internationella bouletävlingen där. Även om tävlingen inte motsvarade förväntningarna var resan dit väl investerade pengar, enligt Patrik Andersson i det segrande laget.

En kalender över internationella på väggen hos den spanska arrangörsklubben visade både SWIO och STHLM Boule festival. Liksom den egna tävlingen och ytterligare ett tjugotal.
– Antingen var det här en dålig tävling eller också är vi bortskämda med SWIO och Mayon, säger Patrik Andersson och konstaterar att den spanska tävlingen inte kom i närheten av sina svenska likar.
32 lag deltog allt som allt. De två svenska som inte vann gick till kvarts- respektive semifinal. Båda slogs ut av det lag som Andersson/Nilsson/Ivarsson besegrade i finalen.

– Klassen var okej men det var inga fantastiska lag. Något hade vunnit Junior-VM men i övrigt var det inga spanska VM-lag. Så det var väl en liten besvikelse. Men eliten i och kring Barcelona var nog där, det är jag rätt säker på, säger Andersson.
Arrangemanget var ändå till belåtenhet.
– Det var en mysig spelplats och allting fungerade bra runt tävlingen. Och det är alltid bra att komma utomlands, att mixa lagen och spela över gränserna – det är jättevärdefullt, menar Andersson.

I hans eget lag, med representanter från tre olika klubbar, fungerade allting hela vägen.
– Vi spelade verkligen bra alla tre hela tiden. Ingen gjorde någon dålig match. Det är klart att vi kastade dåliga klot, men max fem eller sex dåliga vändor på hela tiden. De två bästa lagen körde vi över med 13-2 och 13-1. Då spelade vi näst intill felfritt.
Ju bättre motståndet var, desto bättre spelade svenskarna.
– Det hade varit riktigt kul att spela med det här laget mot ännu bättre motstånd och prestera så bra som vi gjorde nu, för att se hur långt det hade räckt. Jag tror att det hade hållit länge…

Bara två av de lag de mötte längs vägen erbjöd högkvalificerat motstånd, enligt Patrik Andersson.
– Finallaget var bra. Det slog ju de andra svenska lagen och slår man två svenska landslag är man bra. Banorna var sumpiga och läggmässigt behärskade de dem väldigt bra. Den sista matchen i poolen mötte vi ett tregenerationerslag som också var riktigt bra. De träffade fyra skott i flera vändor och gör man det på sådana banor är man också bra.

Den spanska orten är Salvador Dalís födelseby. Men svenskarna missade Dalí-museets öppettider med en kvart.
– Riktigt synd, när man nu var där. Men fördelen med en sådan här resa är att man gör allt ihop. Man lär känna de andra på ett helt nytt sätt. Markel och Kenneth var väldigt duktiga ledare också som var måna om att alla skulle vara med.

Patrik tror att han talar för hela truppen när han säger att de var mycket nöjda med resan.
– Hade de andra svenska lagen spelat upp till sin fulla förmåga hade de ju också slagit våra finalmotståndare. Men det är också därför det är viktigt att komma utomlands – det är alltid en helt annan typ av banor där det är mycket svårare att stanna på skotten, vilket gör att läggspelet blir mer värdefullt. Och VM-banor ser ofta ut som de utländska snarare än de mjuka svenska med mycket sten.

Mellan klockan 13 och 15 bryter spanjorerna tävlingen för lunchvila. Oavsett om man spelar eller ej. När signalen går spelar man färdigt vändan och tar lunch.
– Då hinner man äta bra mat i lugn och ro. Slipper korv med bröd. Jag tror att det hade blivit mer populärt att spela i Sverige om man gjorde så. Då blir det också mer utrymme att umgås lite bredare, säger Andersson.