VM-laget slipar formen i Frankrike

Det var inte bara våra juniorer som tävlade i Frankrike den gångna helgen. Årets VM-lag i öppna klassen ställde upp i den nationella tävlingen i Mulhouse. För att ge alla fyra spelarna chans till spel kompletterades laget med årets svenska mästare i dubbel, Patrik Andersson och Thomas Wiede. Lag 1 som bestod av Björn Ivarsson, Björn Folke Johansson och Thomas Wiede lyckades bäst genom att gå till kvartsfinal.

Franska nationella tävlingar håller mycket hög klass. De samlar topplag från hela landet och alltid den yppersta eliten från de närmaste distrikten. Förbundet sänder alltid ett landslag, Team France. Det bestod denna gång av gamle världsmästaren Sylvain Dubreuil, dubble juniorvärldsmästaren Kevin Malbeck och Christophe Sevilla. Den senare har ”bara” varit trippelmästare i Paris-distriktet två gånger och fransk dubbelmästare en gång.

Årets upplaga av Le National Mulhousien, som tävlingen heter, lockade 195 lag. Den som går ur poolen i en sådan tävling har lyckats gå till 64-delsfinal. Dit nådde lag 1 efter två raka övertygande segrar. Lag 2 hade lite mer problem. Ett lag från Strasbourg slogs tillbaka i första matchen med vissa svårigheter. I andra matchen mötte de ett något sämre lag, men där blev det ändå stryk med 12-13, sedan svenskarna haft ledningen med 10-8, då matchen på äkta franskt manér bröts för lunch.

Lag 2 på centercourten
I skiljematchen gick det plötsligt bättre. Om det berodde på den maffiga hemlagade paellan som serverades till lunch eller det faktum att regional-TV var där och spelade in ska vara osagt. Patrik Andersson fick in alla lägg, Rickard Nilsson smällde på med skotten, liksom Albin Plantin. Samma Strasbourglag stod för motståndet, men det blev helt utskåpat: 13-0. Så bra gick det att lag 2 befanns värdigt att spela 64-delen på centercourt. Plötsligt sken solen i dubbel bemärkelse och Patrik missade inte heller nu några lägg. 13-1 till svenskarna var helt rättvist.

Björn Ivarsson fick smyga på sidobanor. Det passade dem tydligen bra, för det blev 13-5 i 64-delen och sedan 13-6 i 16-delen. Andra matchen efter poolen är utjämningsmatch i franska tävlingar. Det är ett sätt att korta väntetiderna – och kanske vore något att införa i SM förresten. Lotten föll så att lag 1 inte behövde spela 32-del.

Lag 2 däremot spelade 32-del och senare avslutades dagen med 16-del. Resultaten: 13-7 och 5-13. Tyvärr kändes det som om laget led av viss trötthet i den sista matchen.

Wiede som Fazzino
Söndagen inleddes med 8-delarna och nu blev det lag Ivarssons tur att träda in på centercourt. De ställdes mot det lag från grannstaden Colmar som dagen före tämligen enkelt slagit ut lag Andersson. I början såg det faktiskt ut som Elsasslaget skulle bli tävlingens speciella svenskdödare. De gick snabbt till 5-0 med mersmak på två omgångar. Skytten Nicolas Vergoz verkade bombsäker. Sedan trädde Thomas Wiede in i matchen. Som mittspelare nådde han nästan Fazzino-dimensioner. Colmar stannade på 5 och Thomas verkade få sitt internationella genombrott.

Hux flux var vi därför plötsligt i kvartsfinal. Det är mig veterligen den största framgången ett svenskt lag någonsin uppnått i en fransk nationell tävling.

Motståndarna såg ut som vilka lallare som helst. Laget var en kombination från Parisregionen. Läggaren Philippe Bauer verkade mänsklig och skytten såg inte ut att ta matchen på allvar. En liten farbror på cirka 55 som gick in i ringen och knixade till med armen. 4-0 på två omgångar väckte tankar på semifinal.

Men ve och fasa! Av någon anledning verkade skyttens klot slå ned mot järnet och tvärstanna varenda gång.  Så snart Folke missade läggen fanns skytten kvar på slutet och det var inte bra. Vad ingen visste var att William ”Karl-Alfred” Laurot är en av de mest fruktade skyttarna i Frankrike, norr om Lyon. Fransmännen kom igen och matchen svängde fram och tillbaka. Svenskarna mötte sina svåraste motståndare. Nåväl, det skulle nog kunna gå vägen, om bara Thomas förmådde hålla uppe samma spel som i 8-delen. När han inte gjorde det tappade vi poäng gång på gång. Vid 10-12 såg det plötsligt lite bättre ut med ett bra lägg av Folke. Laurot hade överlåtit skyttet till långe Cyril Laurent, som missade och sedan sköt ut lillen av misstag. Ny omgång, fransmännen sköt illa och lyckades inte heller lägga in. När deras klot var slut hade de två bredvid varandra 35 cm framför lillen, Folke hade ett kvar och Thomas båda sina. Sverige så gott som i semifinal.

Nu väljer laget att lägga och Folke går emot kloten framför. Thomas skjuter och det bär sig inte bättre än att frassarna har två poäng. Thomas lägger bort och spelet är slut.

Karl-Alfred och hans kompisar gick senare till final. Där fick de bita i gräset mot tävlingens främsta lågoddsare – Team France. Segrarna belönades med 18 000 kr. Svenskarna fick inte lika mycket, men lag 1 kammade ändå hem 3000 kr medan lag 2 fick nöja sig med 600 kr.

– Sådana här tävlingar borde det vara fler av, tyckte Björn Ivarsson efteråt. Man fick hela tiden möta lag som man fick jobba emot och ändå skulle det vara fullt möjligt att gå till final.

Arrangörerna å sin sida var mycket nöjda med att få svenskt deltagande. Utan att vara särskilt inbjudna skjutsades spelarna med bil till och från hotellet. Sådant ger mersmak.

Nästa uppgift: VM i Turkiet. Nöjer vi oss med kvartsfinal då?