Disciplinärendet och diskussionen som försvann

Ett disciplinärende är under utredning. Tongångarna från det fåtal människor som diskuterar ärendet blev igår sådana att redaktören i samråd med den ansvarige utgivaren valde att stoppa diskussionen. Så länge det finns risk att rättvisan äventyras av oövertänkta kommentarer tycker jag inte att sådana bör finnas på vår hemsida, menar redaktören.

Under gårdagen kom också ett mejl från ordföranden i den södra disciplinnämnden, där ärendet fram till nu har handlagts, till SBF:s styrelse. Ordföranden, Torsten Lagerkvist, skriver:

”Ärendet angående Anmälan mot XXXXX XXXXX har dragit ut på tiden, orsakerna har varit flera.

• Anmälan kom in väldigt sent efter händelsen
• Disciplinnämnden har varit svår att samla, Hallands ledamöter svarar inte på mail eller tfn, Göteborgs ledamot visste inte att han var vald.
• Ordf har varit bortrest, och vid hemkomsten drabbades jag av ett dödsfall som kommer att ta någon vecka i anspråk.
• Under den tiden är min suppleant bortrest, och således återstår enbart två ledamöter, varför ärendet inte kan behandlas på ytterligare några veckor.

Därför har jag i egenskap av sammankallande i södra disciplinnämnden enväldigt beslutat att i dag återlämna ärendet till SBF för beslut, antingen av Norra nämnden, eller av högre instans.”

Av brevet framgår också att anmälan kom till disciplinnämnden den 16 september.

Brevet är intressant på flera sätt. För det första avslöjar det brister i en regional disciplinnämnd. För det andra visar det att ärendet ännu inte pågått i en månad.
Och det ger alla intresserade besked om var ärendet befinner sig just nu.

Direkt berörda har rätt att veta först
Det här ärendet är känsligt av flera skäl. Att det då också är extra intressant för allmänheten är fullt förståeligt. Men mest intressant måste det ändå vara för de direkt berörda – i första hand den som gjort anmälan och den som blivit anmäld. De har rätt att få beskeden först av alla. Nu får de inte det, i det här fallet – med det återlämnade ärendet, och jag hoppas att det är ett undantag.

När man i kommentarsfältet, där det redan flera gånger manats till eftertanke, på förbundets hemsida plötsligt kunde läsa att ärendet handlade om mycket grova anklagelser tyckte jag att gränsen för vad som kunde tillåtas hade passerats rejält. Att en av förbundsstyrelsens ledamöter dessutom ville plocka billiga poäng på det känsliga ärendet upplevde jag också som mycket osmakligt. Därför försökte jag stänga den aktuella kommentarstråden med orden:

”Nu urartar diskussionen fullständigt. Vill man få locket pålagt gör man precis som Mattias och Hagberg nu.
Att en FS-ledamot redogör för sin uppfattning att FS "borde berättat om saken" på hemsidan för länge sedan och att AU (där han inte är ledamot) "enligt uppgift" diskuterat saken känns som ett ytterst billigt sätt att plocka lika billiga poäng. Sitter man i FS har man alla möjligheter i världen att påverka vad som hamnar på hemsidan. Själv är jag långt ifrån någon expert på disciplinärenden - men har alltid fått uppfattningen att FS ska hålla sina fingrar borta ifrån dem, just för att de ska behandlas riktigt, oberoende av styrelsen och inte bli toppstyrda.
Mattias verkar vilja inrätta en folkdomstol istället och slungar ur sig egna anklagelser. Det var precis sådant här jag ville undvika då jag försökte mana till eftertanke.
Jag stänger tråden tills jag talat med den ansvarige utgivaren.”

Kommentarstrådar går inte att stänga
Det visade sig, när jag försökte stänga tråden, att det inte går. I vårt nya hemsidessystem är alternativen bara två. Antingen är en artikel kommenterbar – och då syns alla kommentarer – eller också är den det inte – och då syns inga kommentarer. Man kan alltså inte skriva som jag gjorde, låta texten vara synlig och samtidigt blockera ytterligare kommentarer.
Att det förhöll sig på det sättet fick jag inte reda på förrän jag varit i kontakt med hemsidans supportavdelning flera gånger. Jag har framfört till den att jag tycker att man bör ändra på det.

Den ansvarige utgivaren, Jeanette Olofsson, och jag kom ändå fram till att det var lika bra att kommentarsfunktionen hölls avstängd tills det fanns något nytt att presentera. Ingen av oss hade lust eller möjlighet att bevaka hemsidan under natten för att skydda den – anmälaren och den anmälde, sanningen, rättvisan och sporten – från nya omdömeslösa inlägg.

Ville inte styras av rykten
Den enda diskussion AU tidigare fört som har kopplingar till det här ärendet fördes vid styrelsemötet den 4-5 september – och då inte som något formellt ärende, enligt Jeanette Olofsson. AU övervägde att på hemsidan publicera någonting om hur ett disciplinärende hanteras. Men beslutade sig för att inte göra det – dels eftersom en kortfattad beskrivning av ärendehanteringen  Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. redan finns, men framför allt för att man varken ville underblåsa eller låta sig styras av rykten.
De motiven kan man knappast ifrågasätta i efterhand. Eftersom ärendet inte existerade förrän den 16 september och FS-mötet ägde rum innan dess, kan man konstatera att AU:s resonemang var riktigt.

Olofsson ville helst vänta tills hon hunnit utreda vad som nu kommer att hända med ärendet innan hon presenterade Lagerkvists yttrande. Nu ser vi oss tvungna att ändå publicera det, eftersom vissa medlemmar verkar sakna gränser för hur långt de är beredda att gå för att få fram någon information. Det här är den enda information vi i nuläget har. Vad som kommer att hända härnäst vet varken den ansvarige utgivaren eller jag för ögonblicket. Vi måste helt enkelt få återkomma. Och – även om det säkert finns de som tycker att vi fattat fel beslut – önskar vi oss att slippa fler hänsynslösa kommentarer.

Visa hänsyn! Snälla!
Jag skriver hänsynslösa, därför att jag tycker att hänsynslöshet är det som just nu tillåts prägla förbundet. Trots att det egentligen är ett oerhört litet antal män som står för den genom sina kommentarer.
Formalia är viktig i ett disciplinärende. Ett ärende som inte hanteras på rätt sätt riskerar att avskrivas. Och jag har svårt att tro att det är vad dessa män egentligen önskar sig.

Väldigt få av oss runtomkring – om någon – sitter inne med hela sanningen. Ryktet om det här ärendet kom före själva ärendet. Det diskuterades, som ett disciplinärende, redan före den 16 september på klotterplank och i muntliga forum – trots att det då inte existerade någon anmälan.
Fortfarande har varken den ansvarige utgivaren eller jag sett anmälan eller några andra handlingar i ärendet – bortsett från Lagerkvists yttrande ovan. Så ska det vara. Men då måste man också försöka minnas att det är svårt för alla oss andra att känna till detaljer och förklaringar. Som att Lagerkvists mor just dött.

Så för allas skull – visa hänsyn och låt ärendet ha sin gång genom det rättssystem till vilket det är anmält. Vänta lite med den hårdaste kritiken och låt folk arbeta och tänka ifred så att de kan fatta rätt beslut. Annars löper dels den anmälde risk att bli både fälld och friad av en självutnämnd folkdomstol, dels löper anmälaren – som valt att gå en annan väg än folkdomstolens – risk att aldrig få sin sak prövad på rätt sätt. Avsikten med anmälan måste rimligtvis varit att pröva fallet ordentligt så att den anmälde kan frias eller få ett rättmätigt straff. Det vore extremt olyckligt om det nu inte blir fallet. I så fall återstår bara folkdomstolen.