Ingen ny överklagan i fallet Nilsson – men nämndens ordförande vill se fler anmälningar

Marco Silfverberg, som stod bakom en anmälan till disciplinnämnden därför att landslagsspelaren Rickard Nilsson sparkat hans tolvårige son William, tänker inte överklaga nämndens dom till Riksidrottsnämnden (RIN). Det beror inte på att han ser nämndens beslut som förträffligt, snarare på att processen får spelglädjen att försvinna.

– Vi vinner ingenting på det själva, det är bara Boulesverige som har någonting att vinna och jag orkar inte dra det lasset. Det verkar som om folk tror att jag är ute efter Rickard när jag bara vill skipa rättvisa, säger Marco Silfverberg och fortsätter:
– Det här tar fokus från det vi vill göra – kasta klot, ha roligt, utvecklas och tävla. William ska kunna känna glädje i spelet och kärlek till sporten och allt det här blir bara negativt.

"Alldeles för få händelser som anmäls"
Ordföranden i Svenska Bouleförbundets disciplinnämnd, Hans Lindblom, menar att det är alldeles för få händelser som anmäls till disciplinnämnderna.
– Vi får förvånansvärt lite ärenden. De borde absolut vara fler, säger han och förtydligar:
– I en idrott som fotboll blir man automatiskt avstängd om man gör sig skyldig till regelöverträdelser. Två gula kort är lika med avstängning. Det är ett disciplinstraff, bara det att man tagit en genväg och lagt in det i spelreglerna och inte behöver ha några sammanträden för att utreda det.
Under år 2010 fick SBF:s disciplinnämnd ett enda ärende på sitt bord. Hans Lindblom har svårt att tro att det är så få överträdelser som verkligen äger rum.
– De två gubbarna som skallades på SM, till exempel, borde naturligtvis ha anmälts till disciplinnämnden, säger Lindblom.
Som alltså vill se fler anmälningar framöver.
– Det handlar inte om att vi ska få en massa spelare dömda, utan om att vi måste belysa frågorna. Vi ska få reda på vad som gäller – vad är tillåtet och vad är det inte? Det vore utvecklande för sporten och skulle gagna den demokratiska utvecklingen inom förbundet, menar Hans Lindblom.

Vad kan man anmäla?
Att så få ärenden anmäls beror, tror Lindblom, bland annat på att regel- och bestraffningsärenden har låg status inom förbundet.
– På alla nivåer. Det är beklagligt. Det måste in intresserade personer med utpräglat rättstänkande, empati och vilja att lära sig mer i disciplinnämnderna. Och man borde anordna fler utbildningar i föreningskunskap, regel- och disciplinfrågor så att vanliga medlemmar får reda på vad som gäller.
En annan orsak till det låga antalet anmälningar är nämligen okunskap, tror Lindblom.
– Det verkar finnas en okunskap om att förbundsstraff och tävlingsbestämmelser visserligen är två olika saker – men att de går in i varandra.
Lindblom nämner exempel på sådant som kan – och, enligt honom, bör – anmälas.
– Man kan anmäla föreningsstyrelsen om den beter sig konstigt och man är osäker på om den följer regelverket, distrikten borde vara mer uppmärksamma på sanktionskontroll – det är ett klart brott mot stadgarna att som licensierad spelare delta i en osanktionerad tävling och det finns inga fotbollsspelare som deltar i en osanktionerad allsvenska, det är förbjudet att göra upp en match i godo därför att någon ska hinna med en buss… man kan anmäla i stort sett allt som har med tävlingsbestämmelserna att göra.

"Vi saknar praxis för straffnivåer"
– Det vore skönt om det – åtminstone under en period – kom mycket fler anmälningar. Så att vi lär oss, säger Hans Lindblom.
Ett annat problem när antalet disciplinärenden blir för få är att praxis saknas.
– Med frånvaro av domar med samma innehåll ges ingen vägledning för disciplinnämnderna när det gäller straffskalor, säger Lindblom.
På liknande sätt ser det ut inom många andra av Riksidrottsförbundets medlemsförbund. I boken Idrottens bestraffnings- och antidopingregler Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.finns därför generell praxis beskriven, tillsammans med kommentarer kring regelverket.
– Det är enda stället där det finns kommentarer till hur RIN har dömt. Och där framgår till exempel att RIN kan stänga av en spelare som uppträtt berusad kvällen före en tävling – inte under tävling – i sex månader. Jag skulle egentligen vilja att det kom sammanställningar över RIN:s domar, indelat efter rubriker, för att vi ska få jämförbart material, säger Lindblom.
– Till exempel dömer vi nästan aldrig ut böter – trots att vi kan ge en enskild spelare upp till 10 000 kronor i böter och en förening upp till en kvarts miljon. Men vi vet inte hur deras livssituation ser ut – kan de betala? Istället blir det högsta och lägsta straffet (avstängning respektive tillrättavisning) som tillämpas.

• Två landslagsspelare drack i samband med internationellt landslagsuppdrag sådana mängder alkohol att de inte kunde spela dagen efter. Avstängning två månader, förlagd till högsäsong.
• En spelare bar en keps med en text där en funktionär betecknades som ”ett äckel”. Regionala disciplinnämnden gav honom avstängning i tre månader.
• En spelare kastade i vredesmod ett klot mot en poängtavla. Regionala disciplinnämnden stängde av honom i två månader.
• Samme spelare kastade nästa säsong återigen ett klot i vredesmod, den här gången rullade klotet upp på en motspelare. Regionala disciplinnämnden gav honom avstängning i två månader. Ärendet togs därefter upp av den nationella disciplinnämnden som skärpte straffet till avstängning i fem eller sex månader.

Och nu får alltså en vuxen landslagsspelare som sparkar en tolvåring en tillrättavisning av den regionala nämnden, som skärps till avstängning i en månad – inte förlagd till högsäsong – av den nationella disciplinnämnden.