Disciplinärendet avslutat - skapar ändå nya frågor

Ärendet i vilket elitspelaren Rickard Nilsson anmälts för att ha sparkat en tolvårig boulespelare gick hela vägen till högsta instans. Riksidrottsnämnden (RIN) avskrev dock ärendet, som därmed är avslutat. Fallet har medfört att brister i SBF:s hantering av disciplinärenden har kommit i dagen. ”Det är lite konstigt att Bouleförbundet inte har bättre koll på regelverket”, säger Riksidrottsförbundets chefsjurist Christer Pallin.

Den anmälde elitspelaren Rickard Nilsson övervägde aldrig att överklaga domen. Anmälaren, Marco Silfverberg, tolvåringens pappa, förklarade för Svensk Boule att ”det bara är Boulesverige som har någonting att vinna på det” och att han ”inte orkar dra det lasset”.
Det orkade däremot Bo Nerman, som lämnade in en överklagan till RIN, i tron att han var den person i SBF som tilldelats särskild rätt att föra talan i bestraffningsärenden. Nerman har emellertid inte längre den rätten och RIN avskrev ärendet eftersom ingen behörig överklagat disciplinnämndens tidigare beslut.

Särskild rätt att föra talan i bestraffningsärenden
I Riksidrottsförbundet (RF) och den svenska idrottsrörelsen fungerar det nämligen så att bara part i målet – och den som av specialidrottsförbundet utsetts att ha denna särskilda rätt – kan överklaga en disciplindom. Denna person fungerar som ett slags ”ombudsman”, för att tala med Riksidrottsförbundets chefsjurist Christer Pallin, och ska fungera som en lagens väktare med rätt att överklaga beslut där det kan ifrågasättas om den beslutande instansen följt praxis inom idrotten ifråga. Vederbörande bör vara kunnig i disciplinfrågorna och kan tjänstgöra som både ”åklagare” och ”försvarsadvokat” – han kan alltså stå på endera sidan i ett ärende och överklaga ett beslut därför att en nämnd delat ut en för mild påföljd, eller en för hård. Personen ifråga fattar inga som helst beslut, utan för bara saken på tal och ställer frågor till en övre instans, som får reda ut det hela.

FS-ledamotens uppfattning helt fel
Förbundsstyrelseledamoten Hasse Hagberg har vid upprepade tillfällen, på internetforumet Marias Nya Bouleplank Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., hävdat att en sådan person är direkt underställd förbundsstyrelsen och antingen ska agera på direkt uppmaning av styrelsen eller kontrollera med styrelsen innan några åtgärder vidtas.
”Självklart ska den som har den särskilda rätten handla efter uppmaning av förbundet eller kolla med förbundet om det är OK att överklaga”, skriver Hagberg bland annat.
– Det är helt fel, säger RF:s chefsjurist Christer Pallin.
– Det är inte lämpligt att styrelsen är ombudsman.
”I detta fall har förbundet bestämt att inget överklagande ska göras”, skriver Hagberg som också berättar att ”det aktuella ärendet redan varit uppe i förbundsstyrelsen. Där stred jag för att vi inte skulle överklaga det aktuella ärendet. Beslutet blev också så.”
Chefsjurist Pallin menar att styrelsen inte alls ska fatta beslut i sådana frågor.
Enligt SBF:s vice ordförande Pontus Thuresson var frågan inte heller ställd på det sätt som Hagberg ger sken av.
– Frågan var om vi skulle utse någon att få den särskilda rätten att föra talan. Vi diskuterade det och bestämde oss för att inte göra det i nuläget. Indirekt blir det ju detsamma som att inte överklaga. Orsaken var bland annat att vi bedömde chanserna för att RIN skulle bevilja ärendet prövningstillstånd som små, säger han.

”Man kan inte göra som Bouleförbundets styrelse”
I Svenska Bouleförbundet har alltså – trots att RF:s chefsjurist säger att det inte är lämpligt – styrelsen själv ombudsmannafunktionen. Eller rättare sagt är det förbundsstyrelsens arbetsutskott (AU) som sedan november 2007 har den särskilda rätten att föra talan i bestraffningsärenden. Det har AU självt beslutat. I ett protokoll från deras möte då står att läsa ”att AU för varje gång utser den som ska föra SBFs talan i överklagansärenden i disciplinärenden enligt stadgarna”.
– Så kan man ju inte göra, säger Pallin och fortsätter:
– Det är en ombudsmannafunktion som ska innehas av någon som är kunnig i regelverket, har hög trovärdighet och saknar egna intressen i de ärenden som kan komma att bli aktuella.
– Det är lite konstigt att Bouleförbundet inte har bättre koll på regelverket och de beslut de själva fattar, menar Christer Pallin.

Nerman vill att förbundet ska få praxis
Av en tidigare förbundsstyrelse utsågs Bo Nerman att ha den särskilda rätten att föra talan i bestraffningsärenden – en rätt som han tidigare använt sig av en gång. Ingen har, efter Nerman, använt sig av denna särskilda rätt och Nerman trodde sig fortfarande ha rätt att överklaga, säger han.
Anledningarna till att Nerman ville gå vidare med det aktuella fallet är flera.
– För det första är straffet, relativt sett, för lågt i förhållande till förseelsen. Alltså om man jämför den här påföljden med påföljder som tidigare utdömts inom vårt förbund – i andra ärenden, säger han.
– Dessutom är det i yttersta ändan upp till Riksidrottsnämnden att avgöra hur praxis ska se ut. Och vi behöver veta det. Vad händer om det är en vuxen spelare som sparkar en annan vuxen spelare nästa gång? Blir han då avstängd i fjorton dagar?

Våldsförseelser i anslutning till idrottsverksamhet är straffbara och bör leda till avstängning
Den som vill ha vägledning till disciplindomar får söka i boken Idrottens bestraffnings- och antidopingregler. Där står att läsa, om ”våld och hot m.m.”:
”Med våld avses att någon genom slag, spark, hård knuff, skallning eller liknande misshandel tillfogar annan skada, sjukdom eller smärta som inte är alldeles obetydlig i intensitet och varaktighet.
För att någon ska kunna straffas för våld enligt 14 kap. 2 § 8 punkten krävs att våldet antingen förekommit i ett sammanhang där angrepp med kroppen är otillåtet eller påtagligt överskridit de gränser som anges i tillämpliga regler. /---/ Våldsförseelser bör normalt leda till avstängning.
 /---/ Den här punkten har ett något vidare tillämpningsområde än 7 punkten genom att den inte är begränsad till idrottstävling, uppvisning och träning utan omfattar även vad som hänt i anslutning till idrottsverksamhet.”
Det står med andra ord helt klart att en händelse som den aktuella bör anmälas till idrottens bestraffningsorgan – oavsett om den samtidigt görs till ett civilrättsligt ärende eller inte.

RIN har inga synpunkter
Nu har det aktuella fallet nått vägs ände.
– Det finns visserligen en överprövningsmöjlighet – ungefär som vanliga domstolars resning – som man kan använda om nya omständigheter framkommer eller om grova formfel har begåtts. Men inom idrottsrörelsen kan ett nytt beslut som fattas under sådana omständigheter bara vara till fördel för den som dömts – vederbörande kan alltså bara frias eller få ett mildare straff, berättar juristen Anders Hübinette, sekreterare i Riksidrottsnämnden och föredragande i fallet Nilsson.
Han har inga kommentarer till rimligheten i det straff som utdömts av Svenska Bouleförbundets disciplinnämnd – hur proportionerligt det är i förhållande till andra domar.
– Det varken vill eller får RIN ta ställning till. Vi har ingen rätt att uttala oss om sådant och det vore felaktigt om vi gjorde det. Men jag kan säga så mycket som att vi aldrig diskuterade den saken.
Så diskussionen om det här ärendet blev inte långvarig?
– Jag vill inte uttala mig om det. Men beslutet är i alla fall kortfattat.
Svenska Bouleförbundet har därmed fastslagit att praxis för att sparka en minderårig medlem är en månads avstängning.
– Ja. Därmed inte alls sagt att det är Riksidrottsförbundets praxis. Det får stå för Svenska Bouleförbundet, säger Hübinette.

Rättelser:

tidigare rapporteringen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.