Slit lönar sig - se på SWIO

Att SWIO är en populär tävling bland landets bättre boulespelare är inte svårt att förstå. Årets tävlingar var ett synnerligen trevligt arrangemang. Visst gick det att hitta en eller annan skönhetsfläck, men i det stora hela var det minst sagt proffsigt skötta tävlingar.

Den som lever i tron att Europas största internationella inomhustävling är ett självgående piano, den lever ganska långt från den verklighet som Lennart ”Ledde” Rasmusson och hans medhjälpare verkar i. För dem handlar det om slit och åter slit – först med planeringen och sedan med själva genomförandet av tävlingshelgen.

Det råder ingen som helst tvekan om att arrangörernas slit ger allt bättre utdelning, i vart fall på det sportsliga planet. Årets startlistor visade till exempel att det internationella intresset för tävlingen ökar och med tanke på att det i år var två utländska lag som möttes i finalen bör detta intresse fortsätta att öka.

Världsmästaren kommer igen
Om det besked stämmer som ”Ledde” – i söndags eftermiddag – fick av Bruno Le Boursicaud kommer det nästa år att finnas ett helfranskt topplag på plats. Enligt ”Ledde” skall Bruno – efter den minst sagt snöpliga semifinalförlusten i SWIO It – ha sagt att han kommer tillbaks nästa år och att han då har med sig ytterligare två franska spelare. Paradoxalt nog kan alltså arrangörslagets förluster i såväl Masters som SWIO It få en positiv, arrangörsmässig effekt.

”Ledde” tror att Bruno kanske lockas av de pengar en vinst ger. Men samtidigt borde det finnas en viss revanschlusta med i bilden, för inte kan han vara nöjd med årets insats.

Rättmätiga finalister
På det sportsliga planet är naturligtvis de båda finallagen något som har fastnat i minnet. Visst ligger det något i kommentarerna, att det inte var någon högre kvalitet på denna match. Men detta förändrar på intet sätt fakta.

Såväl det holländska segrarlaget som de polska tvåorna tog sig hela vägen fram till finalspel och det gör inte ett lag som spelar dåligt – bristerna torde snarare finnas hos dem som inte klarade av att stå upp mot dem. Låt vara att förlusterna kan ha varit en följd av tillfälliga misstag, men dessa har i så fall skett vid en högst olämplig tidpunkt.

Seedning i backspegeln
En kontroll av arrangörernas seedning visar att det holländska laget fanns på fjärde plats och att det polska laget var seedat till sextondel. De två högst seedade lagen försvann i åttondelen och det tredjeseedade laget i kvarten.

De förstaseedade titelförsvararna slogs ut av holländarna, det andraseedade laget Morten Per Laursen av polackerna och det tredjeseedade laget Patrik Andersson av arrangörslaget (bilden). Därefter försvann arrangörslaget i semin, där det förlorade stort mot holländarna.

Om vi – kanske mer subjektivt än objektivt – skall sätta något av en sensationsstämpel på ett antal sportsliga händelser får det bli på holländarnas vinst över titelförsvararna, på samma lags vinst över arrangörslaget, på det polska lagets marsch mot final och på det unga svenska laget Viktor von Eggers Patrons vinst över det svenska landslaget.

Bitter eftersmak av skandal
En annan händelse som förr eller senare lär få olika medier att plocka fram sensationsstämpeln är naturligtvis den i lördags, då en spelare använde fysiskt våld mot domaren. En händelse som – om den inte får en skyndsam behandling av förbundets disciplinära instanser – kan komma att öka den turbulens som bevisligen finns inom svensk boule till en närmast orkanartad styrka.

Till bilden hör ju också att Sverige i augusti står som värd för EM, vilket innebär att det finns en hel del annat att göra än att hantera en långdragen disciplindebatt. Precis som SWIO handlar EM om slit och åter slit – såväl med planeringen som med själva arrangemanget.