Gå till innehåll
Svenska Bouleförbundet
Svenska Bouleförbundet

En boulekung har gått ur tiden

En av den svenska boulesportens riktigt stora har gått bort. När boulen kom till Sverige var Jean Adlivankin, bror till Svenska Bouleförbundets grundare Jacques, en av de i särklass bästa spelarna. Den allra bästa, enligt många. Han deltog i fem VM för det svenska landslagets räkning. Tillsammans med prins Bertil visade han upp det ädla spelets konst här hemma i Sverige och på Franska Rivieran.

De som var med på tiden före och kring Svenska Bouleförbundets bildande berättar alla om ”bröderna Adlivankin” – det verkar snudd på omöjligt att tala om den ene utan att också nämna den andre. Trots, eller kanske på grund av, att de var så olika. Så var de också halvbröder om man ska vara petnoga – med samma franska mamma men olika svenska fäder. Jacques engagerade sig hårt i att bygga upp den organiserade boulen, var med om att grunda Svenska Bouleförbundet 1978 och tjänstgjorde som dess ordförande 1979-1986. Jean bidrog genom att visa upp spelet i sin finaste form, bland annat tillsammans med prins Bertil som var en personlig vän.

Elegant skytt och taktiker
Jean förstärkte sitt svenska arv mer än Jacques och talade en oerhört bred stockholmska, medan Jacques var betydligt bättre på att prata franska. Förre förbundsordföranden Hilbert Björkdahl talar om ”gamängen Jacques” och ”eleganten Jean”. Medan Jacques hade vad som brukar betraktas som ett sydländskt temperament – visade sina känslor, gapade och skrek på boulebanan – uppträdde Jean mera strikt och tillbakadraget.  Karaktärsdrag som återspeglades också i själva spelet.
Jean ville helst spela boule på åtta-tio meter, Jacques på sex-åtta.
– Jacques hade sydfransosens alla egenskaper. Han var explosiv, kunde skjuta raspaille och spela på hårt underlag. Jean hade en mjuk och fin handled, var en mycket god skytt och taktiker säger Michel Gasc, fransmannen som var dåtidens stora bouleprofil i Göteborg.

Sveriges första VM-spelare
Kanske är det inte så konstigt att bröderna Adlivankin så småningom slutade att spela med varandra. Innan dess hann de tillsammans spela två VM-turneringar och vinna SM ihop. Dels 1980, då Sverige för första gången deltog i VM, dels året efter. Då, 1981 i Gent, hette lagets tredje man också Adlivankin – Jacques son Bertil gjorde det svenska VM-laget komplett. Samma år hade trion vunnit SM i Gävle.
– Både farsan och Jean ville styra spelet. Och hade helt olika taktik. Det var bara att hålla käften och anpassa sig, berättar Bertil Adlivankin med ett skratt.
Jean var den som gick segrande ur de taktiska dispyterna.
– Det var en förutsättning för att han skulle vara med – att Jean skulle sköta taktiken. Och jag tycker ju personligen att han var en väldigt bra taktiker. Och en av Sveriges bästa skyttar, säger Bertil.

Bertil är långt ifrån ensam om den åsikten.
– På den tiden var Jean den bästa boulespelaren, menar Hilbert Björkdahl.
– Jean var definitivt den bästa boulespelaren av de båda bröderna och en av de bästa i landet. Om Jean hade spelat i Frankrike kunde han ha gått mycket långt. Han tänkte på andra också – när vi vann SM skickade han en hälsning och gratulerade. Vi hade ömsesidig respekt för varandra och jag tyckte mycket om honom, säger Michel Gasc.
– När boulen kom till Sverige var Jean ganska länge en av de främsta spelarna. Hans sätt att sikta inför skott bildade skola, berättar Jean Amiot, levande legend inom både det svenska och internationella bouleförbundet.
– Jean var en av de bästa boulespelarna på 70- och 80-talen, säger Zabbar Neang, som ingick i landslaget då Jean Adlivankin för sista gången spelade VM, 1992.

Med prinsen i Frankrike och Stockholm
Många är de historier Zabbar Neang fått höra om när Jean tillsammans prins Bertil åkte runt och spelade boule i södra Frankrike. Och många är de svenska boulespelare som kommit till Sainte-Maxime tack vare Jean Adlivankin. I den lilla staden på Franska Rivieran, där prins Bertil och prinsessan Lilian ofta vistades i sin semestervilla ”Mirage”, ägde också Jean en semesterbostad. Prinsen och Jean spelade också flitigt tillsammans hemma i Stockholm.
Även om Jean verkar har varit en man med stor förmåga att kontrollera sina egna känslor kunde han uppenbarligen bli jublande glad för en seger. Hilbert Björkdahl berättar att Jean efter att ha vunnit DM i Drottningholmsparken ska ha sprungit in på slottet för att stolt visa upp medaljen för sin vän och spelpartner prins Bertil.
– En man som suttit på åtminstone tio olympiader fick beundra denna DM-medalj, skrattar Hilbert.

Jean Adlivankin spelade sedan han slutat spela tillsammans med sin bror framför allt med Torkel Hiertner och Gösta Nyqvist. Tillsammans vann de SM i trippel 1986 och samma år vann Jean och Torkel guldet i dubbel. När mixedklassen infördes vid SM 1991 blev Jean Adlivankin, tillsammans med hustrun Inga-Britt, dess första segrare.
I början av vecka 15 lämnade Jean Adlivankin jordelivet.
– Det finns säkert några lämpliga grusgångar där han nu får tillfälle att spela några matcher med sina gamla partners prins Bertil, Jacques, Torkel och Gösta, säger Jean Amiot.

På bilden syns Jean Adlivankin tillsammans med prinsessan Lilian.

Jean Adlivankins VM-turneringar:
1980: Nevers med Jacques Adlivankin och Alain Mazza
1981: Gent med Jacques Adlivankin och Bertil Adlivankin
1982: Genève med Daniel Dumond och Pelle Brodd
1983: Tunis med Karlgoran Hansson och Pelle Brodd
1992: Aosta med Kamel Bouro och Zabbar Neang

Publicerad: 2011-04-28

Senast uppdaterad: 2016-06-07

Sponsorer

Besöksadress

Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Postadress

Svenska Bouleförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Kontakta oss

08-699 64 60
kansli@svenskboule.se