Halmstad är cupmästare
Halmstad Petank vinner Svenska Cupen för första gången sedan 2007 efter att ha besegrat BK Kärnan i finalen. Pontus Thuressons spel imponerade storligen under helgen, som bjöd på mycket bra boule.
I finalomgången av Svenska Cupen spelas det bra boule från början till slut. Där finns inga dåliga lag. Att Sitting Boule så pass snabbt skulle försvinna ur kampen om semifinalplatserna förvånade. Nu blev det tämligen solklart att de reserverades för Halmstad, Kärnan, Sibirien och Coccinelle.
Om Sibirien bara hade lyckats knyta ihop de rymliga säckar de skapade – klubben hade övertygande ledningar i såväl trippel- som dubbelmatcher – kunde de ha utmanat Halmstad om finalplatsen. Men Jesper Skults och Albin Plantins oförmåga att avgöra höll Sibirien borta från den striden.
Kärnan visade inga nerver och ingen pardon när de slog Coccinelle med 3-0 i matcher och tog sig till final.
Väl där, i finalen, tog Halmstad ledningen med 2-0 efter tripplarna. Ovanligt många möten inleddes på det viset, med att samma lag vann båda trippelmatcherna.
Mikael Trechera och Jonas Jacobsen lyckades sedan vända ett underläge till seger i sin dubbelmatch mot Johan Skagerlund och Pontus Thuresson. Men det hjälpte inte, eftersom Patrik Andersson och Jimmy Löf utan större problem besegrade Jonny och Pablo Patron.
Halmstad blev därmed första klubb att ta emot det nyinstiftade vandringspriset till Jan Sjölanders minne. Och Sveriges representanter i årets Europacup.
Pontus Thuresson spelade sagolikt fin boule under helgen. Sportchefen beskrev den som ”felfri” efter att själv ha mött honom i mixdubbel.
När Sibirien slogs ut lämnade sportchefen Lindomehallen, vilket föranledde en del muttranden. Flera menade att han borde stannat för att titta på finalen.
– Vi har inga observationstävlingar i år. Och jag nog en ganska bra uppfattning om vad som skedde i hallen under helgen även om jag missade två matcher, säger Anders Larsson.
Pontus Thuresson är inte bara cupvinnare – han sitter också i förbundsstyrelsen och är ordförande i tävlingskommittén.
– Vi har ingen åsikt om hur sportchefen lägger upp sitt arbete, vi detaljstyr inte honom, säger han.
– Visst hade det varit kul att spela bra boule inför förbundskaptenen, men jag förstår ju att det är en budgetfråga – att de samåker i föreningen. Och om du skriver tillräckligt bra reportage vet han väl ändå vilka som spelat bra där…, skrattar Pontus.
Okej. Utöver Pontus själv, som imponerade allra mest på undertecknad, var Jimmy Löf klart värdefull. Liksom de stabila landslagsspelarna Patrik Andersson och Thomas Wiede. Emma Bergström spelade också bra.
Allra bästa dam var nog ändå Tove Orrbeck. Man får förmoda att hon, nyförlöst som hon är, befinner sig på ett mentalt behagligt plan, där boulematcherna blir tydligt sekundära, och kan spela avslappnat. Mikael Trecheras läggspel var också ett värdefullt vapen för Kärnan – även om han stundtals tappade bort de vackra plomberingarna under finalen.
Sportchefen ger Thuresson rätt i den ekonomiska analysen.
– Jag kanske ska fundera på att åka i egen bil. Och på om jag ska ta ledigt på måndagar för att vara helt säker på att kunna se allt under söndagarna.
– Det är klart att det är bättre ju mer jag kan se. Men de mindre mästerskapstrupperna är ju bland annat till för att det ska bli lättare att resa tillsammans och titta på alla. Så alla kommer att få chans att visa upp sig.
Anders Larsson var nöjd med helgen som visade mycket välspelad boule.
– Det man möjligen kan fundera på är om en av de viktigaste tävlingarna i Sverige ska ligga under vintersäsongen. Och så är det tråkigt att det är en så lång paus nu till nästa stora tävling, som blir Lindomespelen i maj.
Publicerad: 2012-03-20
Senast uppdaterad: 2016-06-07