Nya sidor av gammal klassiker

Det har gått en vecka sedan Varbergs Strandcup. I internetfria zoner har jag haft tid att kontemplera över både den lyckade tävlingen – som, hur mycket gammal klassiker den än må vara, i år blev nydanande – och annat.

Samtidigt som jag semestrat har det nationella ungdomslägret i boule ägt rum. Den här gången vid den professionella anläggningen på Bosön och i Coccinelles regi. Att döma av de smått lyriska rapporter som hittills nått mig därifrån var det utomordentligt lyckat. En längre rapport därifrån kommer inom kort här på hemsidan – till dess nöjer jag mig med att konstatera att det är oerhört glädjande att det finns flera handfullar ledare, som ser till att förbundets barn och ungdomar varje år får sådana fina möjligheter att utvecklas samtidigt som de umgås och har det hur roligt som helst. Det kan nog stärka och berika de unga människorna mer än man föreställer sig – och det finns säkerligen flera poänger med att de får chansen att umgås och lära känna både varandra och ledarna strax före SM-veckan, då de flesta kommer att träffas igen.

Nästa: Skövde, Skövde nästa
Betydligt fler än de yngsta medlemmarna ser fram emot SM-veckan. Nu är det endast en knapp vecka kvar till årets största boulefest. Mina tidigare intryck av Skövde är nästan uteslutande positiva (bara dialekten gör ju att humöret stiger åtskilliga grader) och på arrangörsklubben låter det som om det kan bli en synnerligen angenäm vecka. Mer om det stora evenemanget i separata artiklar – både inför och under veckan.

Unga framgångar
Den nyligen avslutade Varbergs Strandcup är också populär. Antalet deltagare motsvarar lite drygt ett halvt SM. Och emellanåt mer än så – i den öppna trippeltävlingen är antalet lag så mycket som tre fjärdedelar av SM:s öppna trippel. Kanske kan den som vill förutspå vilka årets svenska mästare blir finna ledtrådar i resultatlistorna Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. därifrån.
Då finns det – återigen – anledning att rikta blicken mot ungdomen. 15 år gamla Cajsa Qvarnström gick och vann den 72 lag starka mixdubbeln som fungerar som uppvärmning på fredagskvällen. Även om värmen denna gång i viss mån spolades bort av det ymniga skyfallet.
I huvudtävlingen – den internationella trippeln – tog sistaårsjuniorerna Daniel Eriksson och Tobias Svensson sig och Andreas Halvorsen till kvartsfinal. Blott 15 år gamle William Silfverberg och de båda 19-åringarna Niklas Carlén och Alexander Norin kämpade hela vägen till semifinal. Och i det segrande laget fanns den nyblivne seniorlandslagsspelaren, 19 år gamle Ali Abdi Aden.

Historisk bedrift?
Eftersom bara en av hans lagkamrater tillhör samma förening som Ali (Sitting Boule) kommer segrarna inte att också bli svenska mästare – åtminstone inte i samma klass allihop. Alis medspelare, de forna landslagsspelarna Pablo Patron och Kenneth Köhalmi, från BK Kärnan respektive Sitting Boule, lyckades att förutom trippeln vinna den öppna dubbeln. Strandcupens Mats Peterson kan inte påminna sig att det någonsin tidigare har hänt att samma spelare vinner både den nationella trippeln och söndagens dubbeltävling och bedriften kan således vara historisk.

Lyckad finalflytt
I år tog de båda spelarna sina båda segrar på en och samma dag, sedan tävlingsledningen bestämt sig för att testa en modell där finalen i den internationella trippeln flyttas fram till söndagen istället för att spelas på lördagskvällen. Genom att låta de två bästa trippellagen från gårdagens bataljer göra upp om slutsegern mitt under pågående dubbeltävling skulle finalen få en större publik, tänkte man sig.
Det var helt riktigt tänkt. Åskådarna blev betydligt fler. Men det saknades en speaker.  Det var bara dubbelns a-slutspel som pausades för trippelfinalen och med en kommentator skulle också alla de spelare i b- och c-slutspelen som fortfarande tävlade kunnat följa med i slutstriden.
Sportchefen Anders Larsson funderade över om man inte kunde göra som i Frankrike och helt enkelt bryta allt pågående spel när det började hetta till i finalen, för att sedan återuppta det där man då hade befunnit sig. Man kan tänka sig flera lösningar för att ännu fler ska kunna följa finalen – men oavsett hur Strandcupens ledning väljer att göra nästa gång kom den redan den här gången en bra bit på vägen.

Spanska lyckokast
Möjligen försenades Strandcupens slutsignal något. Samtidigt som dubbelfinalen pågick i stenbrottet inleddes en annan final – den i fotbollens herr-EM. Pablo Patron och hans spanska rötter kunde inte se matchen, missade början och fick nöja sig med att lyssna till resten i bilradion längs hemvägen. Och det lär inte ha drabbat honom särskilt hårt – dels kunde han trösta sig med att han och Kenneth Köhalmi vunnit inte mindre än två guld under dagen, dels utklassade det spanska fotbollslandslaget det italienska med 4-0.

Sällsynt trevlig stämning
Att Varbergs Strandcup är den mest besökta tävlingen utöver SM brukar förklaras med hjälp av läget – ett stenbrott som ligger granne med såväl Kattegatt som en medeltida fästning är svåröverträffat som tävlingsplats. Och säkerligen är det en kraftigt bidragande orsak till populariteten. Lika säkert är en annan sådan det suveräna bemötandet från arrangörerna. Kulknappens alla medlemmar på plats – vid banorna, i sekretariatet och matserveringarna (där man för övrigt kan få tag i, för Boulesverige, ovanligt bra mat) är konstant vänliga och hjälpsamma. Att deras goda humör och entusiasm sprider sig till besökarna är jag fullständigt övertygad om.

Lurig lottning
Ett missöde inträffade inför lördagens stora trippeltävling. Alla de gäster som kommit till Varberg från Tyskland hamnade i samma pool. Man åker inte hela vägen från Tyskland för att möta sina klubbkamrater och slå ut varandra. Att de fyra lag som innehöll tyska spelare kom att utgöra en pool, eftersom samtliga hamnade där, är ett faktum som verkar styrt av någonting mer än slumpen. Fredrik Dahlén, mannen bakom BouleApp (programmet som tar hand om lottningarna), kommer noggrant att studera Strandcupens lottning i jakt på eventuella fel. Och tyskarna har fått garantier om att inte hamna i samma pool om de bara kommer åter nästa år igen.

Fri lottning har sina fördelar
Det visade sig att finalflytten i trippelklassen inte blev den enda nyheten under årets Strandcup. En skulle visa sig under den öppna dubbeln. Den spelades nämligen utan seedning. Alla lag lottades helt fritt mot varandra (med dataprogrammets sedvanliga hänsyn till klubbtillhörighet). Ursprunget till denna nyhet var visserligen ett helt vanligt, enkelt, mänskligt misstag – och tyvärr fattades beslutet att man inte skulle annonsera detta misstag till spelarna, som till en början alltså (i onödan) var ovetande om spelordningen – men frågan är om man ändå inte ska överväga att låta den vara kvar.
Det finns flera fördelar med fri lottning. Som åskådare kan man redan från tävlingens början – och hela vägen fram till dess slut – få titta på riktigt bra matcher. Som elitspelare kan man få så tuff matchning som möjligt redan från start – något som ofta utpekas som en nödvändig förberedelse om man ska ha någon chans att ta sig långt i internationella tävlingar, och som något man annars måste åka utomlands för att kunna hitta. Som mer medioker spelare löper man mindre risk att redan i tävlingens inledning springa på någon av de allra skickligaste spelarna och har lite större chans att få spela länge – och kanske till och med skrälla. Den icke-seedade spelaren avsätter lika mycket både tid och pengar som den seedade för att kunna delta i tävlingen. Att låta bli att begränsa deras möjligheter att ta sig långt genom att placera ett av de skickligaste lagen på slutspelsträdets alla grenar kan väl inte betraktas som orättvist? Man måste ju ändå, som det brukar heta, kunna slå alla lag för att vinna hela tävlingen.
Så vitt jag förstod hade varken segrarna Pablo Patron och Kenneth Köhalmi – som mötte ovanligt många namnkunniga spelare på sin väg mot segern – eller deras finalmotståndare Henrik Hugosson och Stefan Holmström någonting emot dubbeltävlingens fria lottning. Och själv skulle jag rösta för att behålla den. Men så tillhör jag ju också just de där mer mediokra.