Högt betyg till Skövde-SM

Årets SM-vecka är över. En snabb sammanfattning ger Skövde högt betyg.

Det finns omständigheter som är omöjliga att påverka, men som i sin tur påverkar SM-veckan i hög grad. Vädret är en sådan. Med tanke på prognoserna måste man vara nöjd med det väder som rådde i Skövde under veckan. Någon dag kom ett kraftigt skyfall och någon kväll regnade det också – men det var klart mest solsken. Att luften inte hunnit bli varm fastän det är mitten av juli gör att det inte känns riktigt lika lockande att sitta på läktarna för att kolla finaler på kvällarna – och emellanåt önskade man nog att arrangören hållit fast vid den ursprungliga planen och förlagt finalspelet till Blå Hallen. Den lokalen var snudd på idealisk för boulespel. Nu fick vi nöja oss med softboule inomhus.

Hotell Billingehus utnyttjade inte möjligheten att göra reklam för sig och det krävs nog ytterligare ett SM på Billingen för att jag ska komma på tanken att ta in där igen. Att delar av personalen borde kunna hitta arbetsuppgifter som de är bättre lämpade för än sådana som inbegriper kontakt med andra människor är en sak – många av hotellstabens representanter var också mycket hjälpsamma och professionella. Men det var riktigt illa ställt med maten. Den var både dyr och av sämre än halvdan kvalitet. Menyn måste också betecknas som fantasilös – med de resurser som ett hotellrestaurangskök rimligtvis förfogar över hade det varit kul med något annat än de gamla vanliga hamburgarna och korvarna. Maten är långt ifrån någon oväsentlig del av ett SM och påverkar dessvärre såväl humöret som totalomdömet.
Arrangörerna kan antagligen inte göra så mycket mer åt den saken än vad de gjorde. Efter första dagens klagomål sänktes priserna åtminstone något. Arrangörernas möjlighet att i övrigt påverka restaurangens utbud och prissättning vet jag ingenting om.

Vad jag däremot vet är att arrangörsklubben Bonbon skötte sina uppgifter under veckan med den äran. Deras representanter i sekretariat och serveringar gjorde mer än de behövde för att hjälpa till och var alltid vänliga och på gott humör. (Prisbilden i klubbens egna serveringar var också betydligt mer angenäm än i hotellets.) Tävlingarna flöt på bra, utan missöden och onödiga fördröjningar. Det var rent och snyggt överallt, sällan överdrivet långa köer. Finalmatcherna kommenterades på ett utmärkt sätt av Marcus Enbom. Programmet som gjorde att man kunde följa skyttet via sin dator fungerade som det skulle. SMS-tjänsten däremot kunde fungerat bättre – man behöver få reda på vilken bana man ska ta sig till i tid för att hinna värma upp – och jag kan förstå att man tyckte att det var en lång väg till sekretariatet om man hade ont i någon av sina leder eller så. Ett mindre sekretariat vid det stora banområdet hade kunnat komplettera det stora i Blå Hallen och tysta en del kritiska röster.

Banorna kommer alltid att vara en källa till både glädje och missnöje – oavsett hur de ser ut. Personligen tycker jag att de banor som låg på det stora spelområdet, där merparten av matcherna spelades, med sina stora stenbumlingar och luriga hålor är riktigt roliga att spela på. De är svårbemästrade och emellanåt fruktansvärt frustrerande – men utmanande. Påståendet att det skulle vara mer lotteribetonat att spela på sådana än på släta fotbollsplaner torde motbevisas av det faktum att de erkänt skickligaste spelarna i landet gång på gång var de som tog sig vidare till finalpassen.

Ändå spred sig medaljregnet ganska ordentligt. I år fanns inga spelare som dominerade fullständigt – om man undantar den yngre junioren Ivar Liljegren som vann fem guld – och det torde bädda för jämna och spännande möten framöver.
Till dess: Tack Bonbon och Skövde för ett stort och väl utfört arbete!