Halmstad fyra i Europa

Halmstad Petank slutade på fjärde plats när Europacupen avgjordes i helgen. Även om de var ruskigt nära bronsmedaljerna är de nöjda med vad de åstadkommit. Det mest värdefulla de tar med sig hem är respekt, menar Patrik Andersson.

Fem klubbar var med i finalspelet i Rastatt, Tyskland. Från början deltog 22 klubbar från lika många länder. I kampen om slutsegern var bara klubblagen ifrån Frankrike, Italien, Belgien, Tyskland och Sverige kvar.

Dubbel domarinsats i matchen mot Tyskland. Pontus Thuresson och Emma Bergström möter Sascha och Lara Koch. Patrik Andersson spelar på banan intill.

Jämn kamp om bronset
På söndagsmorgonen spelade svenskarna mot Belgiens Royal PC Joli Bois – ett möte där vinnarna skulle ta hand om tredjeplatsen. Det var då redan klart att Frankrike och Italien (föga överraskande) skulle mötas i finalen. Belgien och Sverige hade förlorat mot de båda finalisterna – men besegrat Tyskland.
Svenskarna hade mött och slagit det belgiska laget i Europacupens första omgång. En seger var med andra ord långt ifrån omöjlig. Nu startade mötet på jämnast tänkbara sätt – Halmstad vann den öppna trippeln med 13-4 och förlorade mixtrippeln med lika mycket.
Också i de avgörande dubblarna höll de båda lagen till en början jämna steg med varandra. Belgarna var chanslösa i en av de öppna dubblarna (13-0), svenskarna i den andra (2-13). Nu återstod bara mixdubbeln, där svenskarna hade ledningen med 9-1.

"Cool och tråkigt"
Den avgjordes inte så snabbt som svenskarna hoppades. Istället lyckades belgarna pressa Halmstads Emma Bergström och Thomas Wiede så att matchen kom att pågå i ytterligare 75 minuter, och så att den slutade med svensk förlust: 11-13.
– Vi sänkte oss lite samtidigt som de höjde sig lite. Vi missade för mycket lägg och tappade när vi hade möjligheterna, kommenterade Sveriges förbundskapten, Anders Larsson, direkt efter matchen som han följde från läktaren i Rastatt.
Den naturliga, omedelbara reaktionen sammanfattade han så här:
– Det är väl cool att vara fyra i Europa. Samtidigt kunde vi lika gärna ha varit trea – det blev vi inte och det känns tråkigt.

Nöjd överraskning
Det coola i att vara fyra i Europa är vad Halmstad Petank tar fasta på, enligt Patrik Andersson, när han dagen efter är tillbaka i Sverige.
– Vi är jättenöjda. Vi hade ju en liten målsättning att komma trea, och vi gick in för att göra det, men det var ju knappt att vi trodde på det själva. Nu var vi väldigt nära att göra det – och vi var inte långt ifrån Italien heller.

– Vi vann respekt – och det är det viktigaste. Det tror jag att vi alla kände, säger Patrik.
Laget från Frankrike och RP Metz, som vann Europacupen, berättade redan inför finalen att Halmstad var det bästa lag de mött dittills i cupen. Belgarna hade redan fått stryk av svenskarna på sin egen hemmaplan. Nu fick tyskarna det också.
– När finallagen presenterades vid invigningen kallade de oss ”den stora överraskningen från Sverige”. Då inser man hur de ser på oss ute i Europa.
Som tillsammans med sina lagkamrater knöt nävarna vid den tyske konferencierens ord, för att därefter visa att de hörde hemma på finalbanorna.
– Förhoppningsvis är det inte en överraskning när vi tar oss till final nästa år. Och att vi förändrar bilden av Sverige i de andra européernas ögon tror jag är jätteviktigt, fortsätter Patrik Andersson.

Mentala lärdomar
Också för en landslagsspelare som Patrik är en helg som den här, fylld av matcher mot det bästa tänkbara motstånd, en lärorik historia.
– Framför allt mentalt. Här hemma spelar man ofta med förhoppningen att motståndarna ska missa. Det gör inte de här spelarna. Och det kan man inte göra när man möter en italienare som missar något ströskott för att sedan träffa 20 skott i rad.
– Det handlar om att acceptera att det händer. ”Jaha, där kom träffen – då gör vi nästa klot”.
Den blott 18 år gamla italienska stjärnan, Diego Rizzi, är den som imponerat allra mest på Patrik under helgen.
– När de mötte Frankrike i första omgången missade han inte ett skott på två matcher.
Det är också en avgörande skillnad mellan de båda finallagen och det svenska, menar han.
– Vi har ingen fixstjärna som knappt gör ett enda misstag.
Italienarna har Rizzi och Frankrike har belgaren Claudy Weibel, som inte förlorade en enda av de matcher han spelade.
– Men det är inget av de andra lagen man känner sig underlägsen mot. Det känns som om vi verkligen kan rå på alla, säger Patrik.

Lagbilden, stående fr.v: Jimmy Löf, Thomas Wiede, Emma Bergström, Johan Skagerlund, Pontus Thuresson, Rebecka Bergström, Tomas Finné, Patrik Andersson. Coach Lasse Finné på knä. (Foto: Deutscher Petanque Verband)