Fyrlingen lyckad från start till final

Fyrlingen gav det svenska tävlingsåret en uppskattad rivstart. Även om den övervägande delen av finalisterna var besökare från andra nationer. Holländske Kees Koogje utmärkte sig allra mest. Han vann också tillsammans med madagasken Hery Andrianavalona och de unga svenskarna William Silfverberg (15) och Tobias Svensson (17). Bland de 256 deltagarna syntes inga sura miner och alla verkade belåtna både under och efter tävlingen i Borås.

Belåten är också tävlingsgeneralen Herman Thorell dagen efter prisutdelningen. Trots att han är trött och ”mosig i huvudet”.
– Det har varit rätt lugnt på jobbet idag. Och även om man är trött efter tävlingen är det är svårt att somna och man ligger vaken. Jag passade på att läsa på nätet om vad folk tycker om helgen.
Idel lovord.
– Ja, det är positivt som fasen. Och det är naturligtvis kul som tusan.

Att fredagens så kallade superflaska lockade 50 dubbellag var en positiv överraskning för tävlingsledaren. Som ändå har full förståelse för de hundra deltagarna.
– Att under sociala former kunna spela en bouletävling som kostar 40 spänn och är över på fem och en halv timme är väl en helt perfekt fredagskväll?
Huvudtävlingens startfält hade utökats med 16 fyrmannalag från i fjol – och att den ökningen blev smärtfri är det Herman känner sig allra mest nöjd med.
– Att det inte blev något gnäll över väntetiden på söndagen, då alla kvartsfinalister i A- och B-slutspelet var tvungna att vänta i två timmar på lediga banor, är jag lättad över. Det var jag faktiskt lite orolig för.
– Det har var rent organisatoriskt det bästa året. Vi hann med mer, tog fler kort och kunde rapportera resultat både på plats, via webbsändningen och hemsidan. Det gick såpass smidigt. Lördagen blev lång, men lugn och skön, tack vare den extra timmen mellan tidig och sen spelstart. Det är jag också nöjd med. Liksom med att Borås Tidning och Radio Sjuhärad gjorde reportage om tävlingen – det är bra för boulen i stort.

På ett mer personligt plan är det de nya bekantskaperna Herman värderar högst.
– Jag är jätteglad över att jag har lärt känna ryssarna, Kees och de andra gästerna.
Alla vi andra kunde också glädja oss åt det fina spelet. Hela vägen genom A-slutspelet spelades det ovanligt bra matcher. I finalen stod slutligen den femtonårige juniorlandslagsspelaren William Silfverberg, holländaren Kees Koogje och madagasken Hery Andrianavalona som spelade tillsammans med ytterligare en svensk yngling – Tobias Svensson (Tobias fyller 18 om ett par månader och har alltså just lämnat juniorklassen). Tobias ersatte danske Launy Larsen som just blivit fyrabarnsfar.
Nu blev det ändå gott om danskar i finalen. VM-spelaren Daniel Presutti, tog sig dit tillsammans med sina kamrater från det danska U23-landslaget: Lasse Dithmar, Morten Junge och Henrik Sele.
De oseedade danskarna kom till finalen via två mycket jämna och spännande möten – mot de regerande mästarna Plantin, Goldéus, Johansson och Csapó i kvartsfinalen och mot Aden, Köhalmi, Lind och Lilja i semin.

I finalen blev fajten inte riktigt lika tät, även om spelet också nu nådde riktigt höga höjder. Holländaren Kees Koogje, som i kvartsfinalen mot Halmstad/Knäreds lag Andersson inte missade mer än tre skott under de båda matcherna (där den absoluta merparten av hans klot användes för skytte) höll samma höga nivå hela vägen genom slutspelet. Men det blev de båda svenska ynglingarna, Silfverberg och Svensson, som avgjorde finalen när de vann sin dubbel. Trippelsegern var redan bärgad och därmed kunde den återstående dubbeln avbrytas.

Lovorden om den holländske skytten duggade tätt bland publiken. För de flesta var han nog ett obekant ansikte. Inte så konstigt – med tanke på att han inte spelar i det holländska landslaget.
– Jag står inte på så god fot med förbundskaptenen, förklarar han.
Hans intryck av svensk boule är efter helgen och Fyrlingen däremot mycket gott.
– Den här tävlingen bekräftar verkligen min syn på Sverige som en boulegemenskap som lägger stor vikt vid den sportsliga delen av boule, utöver den del där boulen fungerar som fritidssyssla. Det holländska förbundet har bara ögon för fritidssysslan och glömmer bort de som vill spela tuffa tävlingar hemma och utomlands.
– Alla jag mötte här var mycket trevliga och jag har aldrig tidigare sett så mycket känslor på boulebanorna.

En längre version av intervjun med Kees Koogje kommer inom kort.