Frankrike vann fantastisk EM-final

Frankrike vann. Så till vida skilde sig inte den här mästerskapsfinalen från någon annan herrfinal under de senaste tretton åren. Ändå blev årets final mycket speciell. Främst tack vare den monegaskiske artisten Franck Millo.

Vid förra Herr-EM, i Göteborg 2011, kom finalen att gå emellan Monaco och storfavoriterna Frankrike. Det blev inte någon spännande uppgörelse. Monaco hade uppenbarligen tagit ut sig helt i semifinalen mot Spanien och fransoserna vann finalen med 13-2. Årets final var, när det gäller de deltagande nationerna, en repris av den förra. När det gäller spelkvalitet och spänning någonting helt annat. 

Inför finalen hade Dylan Rocher försvarat sitt EM-guld i precisionsskytte genom att besegra hemmasonen Diego Rizzi i finalen och kunde, precis som sist, kliva in i trippelfinalen som nybliven europamästare.

Alla fyra semifinalisterna var desamma i år som sist det begav sig. Men den här gången var det Frankrike som hade mött Spanien i semifinal – och där gjort en ytterst tveksam insats. Spanjorerna hade klara möjligheter att eliminera förhandsfavoriterna, men misslyckades.
Monaco hade slagit ut hemmanationen Italien i sin semifinal, som också den blev jämn. Men trots att den slutade 13-10 hade monegaskerna gott om krafter kvar till finalen.

Två av de fyra spelarna i det franska landslaget var desamma som 2011 (Kevin Malbec och Dylan Rocher). I Monacos fall fanns tre spelare med från silverlaget. Bland dem Franck Millo, som skulle imponera på, charma och fängsla publiken i den romerska anläggningen Centro Tecnico Federale FIB.

Dylan Rocher och Jean Feltain.

Den monegask som inte var med vid förra mästerskapet, KTK-ägaren Rémy Galleau, imponerade stort med sitt fina läggspel. Ändå kunde fransmännen rycka ifrån till en ledning med 6-0 innan Monaco kom ikapp, 6-6.
Det unga franska laget – åldermannen Zvonco Radnic tillbringade finalen på bänken medan Jean Feltain gjorde Malbec och Rocher sällskap på banan – behöll kommandot men var påtagligt stört. De tvingade livesändningens kommentator att flytta sig från kortändan och istället sätta sig vid banan intill för att kommentera så tyst han kunde och bråkade någon gång även med kameramannen. Feltain startade matchen som skytt och fick emellanåt kliva ur och i ringen upprepade gånger för att han retade sig på någonting som skedde runtomkring finalbanan. Längre fram i matchen bytte han och Rocher positioner med varandra.

Fransmännen var pressade i både semi- och final.

Monegaskerna förstod att det var läge att utnyttja situationen. De spelade lillen snett över banan, rakt mot de platser där publiken – som alltid på Frankrikes motståndares sida – var som livligast.
När mittspelaren Franck Millo vid ställningen 9-11 lyckades lägga in en kloss på ett franskt poängklot 15 cm bakom lillen utförde han en liten segerdans på banan till de franska spelarnas förtret och publikens glädje.

Franck Millo, Monaco.

Vid ställningen 10-12 får Millo anledning att dansa igen. Monacos skytt Eric Motte hade missat två skott och Franck Millo går in i ringen för att skjuta lillen död. När han lyckas kommer dansstegen igen.
I rundan efter gör Monaco av med fyra klot medan fransmännen har fyra kvar på hand och poäng bara en dryg decimeter ifrån lillen. Franck Millo gör sig redo för att på nytt försöka döda lillen genom att elda på publiken – han tågar runt banan och viftar med armarna och får det applådunderstöd han vill ha och behöver för att lyckas igen. Den här gången får han klappar inte bara av sina medspelare utan också av hela den franska bänken.
I rundan efter händer det igen. Frankrike har poäng en dryg decimeter ifrån lillen. Båda lagen har två klot kvar. I Monacos fall tillhör de Franck Millo. Ett nytt varv för att hämta publikens stöd, in i ringen och… pang! Lillen dör en tredje gång för Millos hand.

I vändan efter det får publiken till sin glädje se Millo göra ett fjärde försök. Monaco har tre klot kvar – två är Millos. Efter sin sedvanliga showrunda skjuter han och missar. Har ytterligare en chans. Skjuter. Träffar. Men lillen stannar precis vid linjen, utan att gå död. Och då spelar det ingen roll att Monaco kan lägga in sitt sista klot. Dylan Rocher skjuter bort det på första försöket och Frankrike tar dubbla EM-guld igen.
Den minst sagt rundlagde Kevin Malbec tar av sig tröjan i ett försök att stjäla showen, men det är dödfött. Franck Millo är finalens oomstridde publikfavorit och artist. Att man efteråt hör många av de ständiga mästerskapsgästerna vittna om att de just sett den bästa finalen någonsin är i första hand hans förtjänst.

Frankrikes Kevin Malbec vann EM-guld men kunde inte stjäla Millos hjältegloria.

Finalen filmades och visades live via nätet. Än så länge finns den inte tillgänglig att se i efterhand. Förhoppningsvis ändrar det sig inom kort – och då publiceras länken här.

Franske sportchefen Jean-Yves Peronnet filmade och förde statistik under finalen, som under alla Frankrikes matcher. Efteråt drog han en lättnadens suck och var mycket nöjd med segern, samtidigt som han konstaterade att det blir svårare och svårare för Frankrike att ta guld, fler och fler med kapacitet att utmana.

Frankrikes coach Alain Bideau ger Monacos Franck Millo en kram (och en varning?) efter den otroligt spännande finalen.