Unga föredömen möttes under lyckad helg

Femtiotvå spelare mellan sex och sjutton år samlades i Club Istanboules hall i Jönköping under helgen som gick för att delta i den tredje upplagan av Juniorvinterspelen. Segrade i tävlingarna gjorde Lucas Rudin, Petter Svensson, Robert Ulfsson, Rasmus Gustavsson Engdahl, Hugo Åkesson och William Silfverberg. Men vid detta synnerligen trevliga arrangemang känns alla som vinnare.

Vill man studera boulefamiljens främsta föredömen ska man åka till ett av våra (för sällsynt förekommande) juniorarrangemang. Det är redan när alla anländer uppenbart att deltagarna – som kommer ifrån större delen av södra Sverige; Stockholm, Örebro, Linköping, Skövde, Borås, Göteborg, Helsingborg, Torsås, Malmö, Trelleborg… – längtat efter och sett fram emot att få återse varandra. Deras förtjusning över att få umgås präglar hela helgen.

Startade med singel
I år valde juniorlandslagets förbundskapten, Henri von Eggers Patron, att inleda med en singeltävling. Deltagarna delades in i de tre vanliga ungdomsklasserna – minior (upp till elva år), yngre junior (12-14 år) och junior (15-17 år).
Efter en fem omgångar lång monrad fick de fyra bäst placerade mötas i semifinaler, alla övriga gjorde, i en match med spelaren intill dem i tabellen, upp om övriga placeringar.

Minioren Lucas Rudin imponerar
Cajsa Qvarnström, som värmt upp genom att spela Motalanatten och därmed inte sovit natten till lördagen, orkade inte hela vägen genom sin semifinal utan förlorade finalplatsen till Petter Svensson. Hennes kollegor från juniorlandslaget – Ivar Liljegren och William Silfverberg – möttes i den andra semin, där Wille hamnade i underläge men lyckades vända och vinna. Sedan tog han även hem finalen mot Petter.
I den yngre juniorfinalen besegrade Robert Ulfsson (Hvetlanda) Jacob Andersson (BC Öland) och miniorsingeln vann Sörbyängens Lucas Rudin – en elvaåring vars teknik och skytte imponerar storligen – som i finalen mötte klubbkamraten Rasmus Gustavsson Engdahl.

Snabbheten provades vid prisbordet
Finalisterna hade vid det laget spelat inte mindre än sju matcher sedan spelstarten strax före klockan tolv. Men lördagen var inte över där. Efter middagen började dubbelturneringen. Nu slogs juniorer och yngre juniorer ihop till en tävlingsklass, medan miniorerna bildade en egen klass. Deltagarna fick själva välja spelpartners (om någon behövde hjälp fick de förstås sådan).
Innan den första dubbelmatchen blev det emellertid prisutdelning för singelspelet. Ett prisbord dukades upp i B-hallen, varpå alla deltagarna fick promenera ett, tämligen raskt, varv runt detsamma för att se vad där fanns. Därefter fick de, i placeringsordning – de tre förstapristagarna först, därefter tvåorna och så vidare tills alla fått sin chans, på nytt springa in i B-hallen – och nu hade de åtta sekunder på sig att plocka valfritt pris från bordet. Den som inte hade snappat åt sig någonting när de åtta sekunderna hade gått fick snällt ställa sig sist i kön, ute i A-hallen, igen.
På prisbordet fanns schyssta sällskapsspel, tusenbitarspussel, kvalitetspennor och mycket annat. Och det var med viss förundran jag såg hur nästan samtliga valde att plocka åt sig godis- eller chipspåsar framför de, i mina ögon, mera åtråvärda priserna. En påse skumtomtar smällde för de flesta ungdomarna högre än ett brädspel eller ett etui med pennor av klass.

”Roligaste helgen”
När även dubbelturneringen hade inletts och klockan började närma sig nio var det dags att lämna hallen. De flesta ungdomar var inkvarterade på samma hotell och fortsatte sitt umgänge på rummen där tills de stupade.
Strax före sju på morgonen vaknade jag av tjo, stoj och fnitter från korridoren utanför mitt eget rum. Förhoppningsvis var det inte alltför många av hotellets icke-boulespelande gäster som gjorde detsamma.
– Det här är den roligaste helgen jag har varit med om, säger en av miniorerna redan i bilen på väg tillbaka till hallen på söndagsmorgonen.
Klockan nio var det spelstart i hallen där dubbelturneringen fortsatte. I de flesta grupperna var det en ganska jämn kamp om de sista semifinalplatserna. I den äldre klassen imponerade Linn Callderyd som tillsammans med Emelie Csapó tog sig till semifinal.
Hos miniorerna kom Carolin Hafström, med klubbkamraten från Solberga BK Sabrina Pihlt, också till semifinal. De förlorade emellertid mot de blivande segrarna, Rasmus Gustavsson Engdahl och Hugo Åkesson, som i finalen slog Lucas Rudin och Axel Eriksson, vilkas besvikelse över finalförlusten var tydlig.

Alltigenom lyckat
I juniorklassens final förlorade Jacob och Jonas Andersson mot Petter Svensson och Robert Ulfsson. Den sistnämnde gick därmed obesegrad genom hela helgen och utnämndes av förbundskaptenen till tävlingens lirare.

Förbundskaptenen kunde också nöjt konstatera att de unga spelarna överlag förstod samtliga spelsystem och protokoll – bättre än många seniorer. För alla åskådare var det också uppenbart att ungdomarna vet hur man beter sig på banan – de visar tydlig respekt mot varandra, väntar in spel på banorna bredvid och anpassar sig utmärkt efter trängseln och övriga spelare.
Arrangemanget flöt fläckfritt tack vare utomordentliga insatser av tävlingsledaren Henri von Eggers Patron, Anders Lindberg – som bland annat skötte inkvartering och matbeställningar – och Thor Ahlstrand och övriga veteraner i värdföreningen Istanboule som serverade, städade och höll efter allt i hallen.
Och av spelarna själva.
När tävlingarna var avslutade (samma hetsiga prisutdelningsmetod tillämpades i dubbelklassen – även om finalisterna fick priser utöver de som fanns på bordet, och därmed fick attackera det sist) hade de femtiotvå spelarna kanske inte krafter kvar att ställa till med riktigt samma kramkalas som när de träffades på lördagsförmiddagen – men ett känslosamt avsked blev det.
Och redan på vägen hem kommunicerade de med varandra via sina mobiltelefoner och planerade inför nästa återseende. Som kommer att vara precis lika efterlängtat.