Tvåorna nöjda med Nordstan

På torsdagen värmde veteranerna upp Nordstans lite luriga banor inför helgens öppna elittävling. Det franska laget vann finalen mot svenskarna från Fagersjö/Boulero, som lovordar såväl segrarna som arrangemanget och hoppas på revansch nästa år.

Sven Sandin berättar att han hade en riktigt rolig torsdag – inte minst i finalen mot fransmännen Jean-Pierre Gimelli, Alain Fleury och Alain Levieux.

Tillsammans med Lee Ekström och Leif Eriksson vann Sven Sandin kvalet i Stockholm och på det sättet tog de sig till tävlingen i Nordstan. Väl där gick de obesegrade genom trippelknocken och fram till finalen.

– Kvaliteten på de deltagande lagen var inte jättehög, om jag ska vara ärlig. Men fransmännen lyckades ändå trassla till det för sig och förlorade en match i grundspelet

Välspelad final i välarrangerad tävling
Ett misstag Gimelli (fransk mästare i trippel 1987) och hans båda lagkamrater inte ville upprepa i finalen.

– Det var ett väsensskilt lag i finalen. Om det var prispengarna eller prestige eller något annat som fick dem att tagga till vet jag inte. Men de spelade på en helt annan nivå och det var en riktigt välspelad final som var jätterolig att spela, berättar Sandin.

Han verkar över huvud taget ha haft en kul dag i Göteborg – även om hans lag till slut fick stryk i finalen.

– O ja, det var det absolut! Jag hoppas verkligen att det blir en ny chans att spela tävlingen nästa år och att det då är fler än åtta lag som tar den. Pablo Patron ska ha all heder för att han gjorde ett jättebra arrangemang för oss som var där i år.

Inga självklara banor

Banorna ser inte riktigt ut som de brukar vid svenska tävlingar – det ligger inget grövre grus ovanpå det finkorniga och hårt packade och på sina ställen är de mjukare än vanligt. Bara nyttigt, tycker Sven Sandin.

– Vi boulespelare måste spela på olika underlag om vi ska lära oss och bli bättre. Och det är lika för alla. De här banorna var inte så självklara. På sina ställen var de också rätt hårda och underlaget böljade på både tvären och längden. Det gällde att vara noga med sina nedslagsplatser.

Tyst om Veteran-EM i Frankrike
Efter tävlingen gick Stockholmslaget ut och tog en öl med fransmännen. Göteborgske fransosen André Talon var också med. Dessbättre, eftersom franska ”inte ens är andraspråk” för stockholmarna. När Sven och hans kamrater berättade att de tidigare spelat för veteranlandslaget, och då tävlat i Blangy, vände sig en av fransoserna till en av de andra medan han pekade på Sven:

– Jag sa ju till dig! Att jag har sett honom i Blangy!

Fler överraskningar dök upp när samtalet kom in på sommarens Veteran-EM, i Luleå. Fransmännen hade ingen aning om att ett sådant mästerskap existerar.

– ”Va?! EM för veteraner?” Det hade de aldrig hört talas om, berättar Sven.

– Det kanske är så att det franska förbundet mörkar det…

Hoppas att det blir lika bra igen
Vane tävlingsarrangören Gimelli kunde också berätta att de flesta veterantävlingar i Frankrike spelas med 60 år som åldersgräns och fann det en smula förvånande att man i EM använder 55.

– De var väldigt trevliga och gemytliga. Och de kunde spela boule – den saken är helt klar.

Det franska veteranlaget får chansen att visa det också i helgens öppna tävling. Även andrapristagarna i veterantävlingen blev erbjudna en plats, men tvingades tacka nej, eftersom Sven åker till Budapest på söndag.

– Men jag hoppas att det blir lika bra för den öppna klassen nu till helgen som det var för oss igår, säger han.

Ett fåtal platser återstår i Nordstan Grand Prix Open för den som i sista stund vill anmäla sig.