Enigt förbundsmöte trots motsättningar

Mycket väsen för ganska lite. Kanske är det ingen alldeles schysst sammanfattning av helgens förbundsmöte. Ändå ligger det en del i den – mötets längsta diskussion ledde inte till någonting annat än att mötet mangrant slöt upp bakom förbundsstyrelsen. Styrelsens linje fick genomslag också i övrigt – på alla punkter utom en.

När alla motioner hade behandlats stod det klart att förbundsmötet Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. ställde sig bakom styrelsens förslag i 17 fall av 18.

Den enda motion som kom att behandlas på ett annat sätt än det av styrelsen föreslagna, motion 14 – angående disciplinärenden, från Örsundsbro SK, beviljades trots att styrelsen yrkat att den skulle avslås.

Det innebär att föreningar i fortsättningen kommer att underrättas så snart en av deras medlemmar blivit anmäld till en disciplinnämnd.

Förbundsstyrelsen ville först inte bifalla motionen, med hänvisning till sekretess och att styrelsen inte ska tillåtas att lägga sig i disciplinärenden eller dess handläggning. Men backade och ändrade sig sedan bifall till motionen yrkats från Stockholm, Göteborg och Svealand, och det stod klart att den enda information som ska lämnas till föreningen är vilka av deras medlemmar som är föremål för utredning av disciplinnämnderna. Som Hasse Hagberg, Stockholm, uttryckte det:

– Det behöver inte stå ett ord om vad vederbörande har gjort. Om klubben får kännedom om att en anmälan har gjorts kan klubben fråga sin medlem vad det är som har hänt.

Fredrik Dahlén, Svealand:

– I fotboll och hockey blir det alltid skriverier när utredningar pågår. Vår sport är inte så publik att alla ser om det inträffar en incident på bana 144 – i fotbollen kanske orsaken till anmälan tv-sänds – men bara för det behöver vi inte dölja att en utredning pågår. Det är självklart att klubbarna ska få välja vilka spelare som representerar dem och därmed lika självklart att de ska få veta vilka spelare som är föremål för utredningar.

Stockholm ville göra projekt av breddkommittén

Många blev förvånade när mötets längsta och mest intensiva diskussion – den om breddkommittén – mynnade ut i ett enda förslag: styrelsens.

Motionerna 16 och 18, från Örsundsbro respektive Hammarby, syftade båda till att hindra breddkommittén från att bli ännu ett projekt som rinner ut i sanden. Att låta kommittén tydligt redovisa vad den hittills åstadkommit och vad den tänker göra framöver – för att förbundets verksamhet och medlemsantal (och därmed ekonomi) ska utvecklas och stärkas.

Redan under mötets första dag, då en stor del av diskussionerna äger rum i mindre grupper, kom Stockholms bouleförbund med ett nytt yrkande. Nämligen att kommittén skulle ersättas av en projektgrupp utan anknytning till förbundsstyrelsen och dess kommittéer. Förbundsstyrelsen skulle emellertid utgöra projektets styrgrupp och precisera dess uppdrag och mål. Det nya förslaget anslöt sig samtidigt till de redan lagda att-satserna om särskilda medel för projektet och rapportering av kommitténs arbete hittills.

Breddkommitténs ordförande, tillika förbundsstyrelsens sekreterare, Dag Hervieu, förklarade vid gruppdiskussionerna att han håller med om att en tydlig arbetsbeskrivning, inklusive syfte och delmål, behövs för det fortsatta arbetet och att det är illa att en sådan inte redan finns – något han själv tog på sig ansvaret för. Såtillvida välkomnade han det nya förslaget, liksom motion 18 från Hammarby IF.

Med eller utan styrelseledamöter

Samtliga närvarande vid mötet tycktes helt eniga om att breddkommitténs uppdrag måste tydliggöras och att dess arbete omedelbart måste intensifieras. Liksom om att styrelsen skulle ha det övergripande ansvaret för dess arbete. Den enda egentliga skiljelinjen (om man bortser från diskussionen om huruvida de som arbetar med frågorna ska kallas för grupp eller kommitté) var hur mycket styrelse- och andra kommittéledamöter skulle tillåtas lägga sig i det löpande arbetet.

Staffan Folke, den av stockholmarna som flitigast förde det nya förslagets talan, menade att det viktiga med att arbetet bedrivs utanför styrelsen skulle vara att förhindra dels tung arbetsbelastning, dels jäv eller dubbla lojaliteter för gruppens medlemmar – projektgruppen skulle få det lättare att vara uppkäftig.

Ingen av kommitténs ledamöter hade uppfattat att någon sådan jävsliknande situation hittills skulle ha hämmat arbetet – och såväl kommittéledamoten Mattias Thorell som Göteborgs ombud Bo G Eriksson propagerade för att erfarenheter av annat arbete inom förbundet borde vara en styrka snarare än en nackdel.

– Ja, det har ju gått bra hittills, svarade Folke utan att försöka dölja ironin.

Dålig respons från distrikten

Under söndagen fortsatte diskussionen, stundtals i rätt hårda ordalag. Förbundsstyrelsens ordförande, Ingela Eriksson, bad mötet att låta breddkommittén få fortsätta sitt arbete och menade att breddkommitténs arbetstakt visserligen varit för låg, men att förändring också måste få ta tid. Hon fick medhåll av bland andra Lisa Köhalmi, Sydsvenska Bouleförbundet, medan andra – inte minst de båda ombuden från Hammarby – menade att ingenting hänt och att 2013 varit ett bortkastat år.

Till slut fick Dag Hervieu nog och hänvisade till årets ordförandekonferens, som i huvudsak fokuserade på breddkommitténs arbete:

– Jag är perplex över att ni fortfarande säger att ingenting har gjorts. Jag kan visa vår rapport från ordförandekonferensen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., jag kan visa alla de mejl som skickats – till mitt eget distrikt, Stockholm, och till Patrick Roselin i Svealand – där det står: Har ni frågor så kontakta mig. Hur många frågor har kommit? Noll.

– Jag är positiv till förslaget avseende att det ska hända mer och att vi ska komma till skott nu. Jag är inte så positiv till att det ska ske helt utan inblandning från styrelsen.

Jag har sagt att det borde ha hänt mer och att det i mångt och mycket beror på mina tillkortakommanden att så inte har blivit faller, men det är inte schysst att säga att det inte hänt någonting. Vi har bett distrikten om respons och informerat alla distriktens ordförande. Ingenting har kommit därifrån efter ordförandekonferensen. Förrän nu.

Oväntat klimax - alla överens om tydliga krafttag

Sedan mötet ajournerat sig visade det sig att Patrick Roselin i pausen dragit tillbaka Svealands motion (16). Efter ytterligare en kort paus överraskade Stockholms Bouleförbund genom att också dra tillbaka sitt nya förslag om en projektgrupp – liksom den tredje att-satsen ur Hammarbys ursprungliga motion 18. Den omkring 90 minuter långa diskussionen ledde alltså slutligen fram till att ingenting annat än styrelsens förslag, att godkänna de båda första att-satserna i motion 18, återstod. Mötet behövde därmed aldrig ens gå till omröstning i frågan.

Resultatet är att förbundsstyrelsen ska formulera syfte och arbetsuppgifter, samt har budgeterat 50.000 kronor, för breddkommitténs arbete. Och att det med all önskvärd tydlighet (och mer därtill) har framgått att förbundets samstämmiga mening är att detta arbete ska prioriteras och snarast fortgå med krafttag, liksom att det då bör brytas ner i konkreta delmål som ger tydliga resultat.

Ungdomen fortfarande utan gränser

Några av de övriga motionerna diskuterades mycket kort. Hvetlandas motion om Ungdom utan gränser, där det föreslogs att alla licensierade juniorspelare fritt skulle få välja medspelare till SM – oavsett klubbtillhörighet och åldersklass, hörde dit. Mötets tydliga mening var att det också i fortsättningen ska vara så att de barn och ungdomar som saknar medspelare i sin egen förening ska förses med medspelare genom lottning – och att man med Hvetlandas förslag riskerar en oönskad ”toppning”, liksom att vissa känner sig bortvalda och utanför boulegemenskapen.

Petank på väg?

Varbergs ordförande Mats Peterson berättade att deras motion om att ordet pétanque fortsätningsvis ska användas framför boule varit med förr. Och att det då – för tio-femton år sedan – beslutades att man successivt skulle genomföra det terminologiska skiftet.

– Hade styrelsen då gjort vad den skulle hade vi sluppit den här trista diskussionen nu. Som naturligtvis inte innebär att vi ska byta namn till Svenska Pétanqueförbundet eller Boulodromen i Varberg till Petankodromen – det hör ju alla hur dumt det låter.

Ove Johansson, som tillsammans med Bertil Tunje, fått uppdraget att revidera förbundets stadgar berättade att deras förslag, när det presenteras vid nästa ordförandekonferens kommer att innehålla ett flitigare användande av ordet petanque.

Det räckte för att mötet skulle anse motionen vara besvarad.

Inga nya diskussionsforum

Motionen om att inrätta ett officiellt diskussionsforum, vid sidan av förbundets Facebooksida, var den enda som gick till votering. När rösterna var räknade visade det sig att det bara var en dryg femtedel av ombuden som ville ha ett sådant forum.

Styrelsens förslag om att förändra Svenska Cupen – att skrota direktutslagningen som möjlig spelform och att sära på de båda veteranklasserna under grundspelet, där spelet i V65-klassen fortsättningsvis anordnas av distrikten som skickar ett lag vardera till finalhelgen – godkändes också.

Med följden att motion 6, från Roxen PC, ansågs besvarad och inte, som styrelsen föreslog, avslogs. Stockholms Hagberg menade att det var en för hård skrivning:

– Vill styrelsen ge motionären på käften kan den göra det, men det tycker jag inte att vi behöver göra här.

Debattklimat och demokrati

Den formuleringen, tillsammans med andra – bland annat sådana där styrelsen påstods ha friserat verksamhetsberättelsen och där det uttrycktes tvivel mot att göteborgarna hade läst årsmöteshandlingarna inför sitt distriktsmöte – fick Göteborgs Bo G Eriksson att, under punkten övriga frågor, hålla ett litet anförande om att den sortens argumenterande hindrar den demokratiska processen.

– Jag mår inte bra av det. Och jag hör från folk i valberedningen att det finns folk som inte vill ställa upp och arbeta i förbundsstyrelsen av rädsla för att chikaneras på sådana här möten.

Eriksson menade att ingenting är så skadligt för den demokratiska processen som när ett beteende med den effekten på andra tillåts utan att någon säger ifrån – och att ombudets distrikt borde ha gjort det istället för att skicka ett sådant ombud.

Även om Eriksson inte nämnde något ombud vid namn, och var tydlig med att han själv var övertygad om att varje ombud som uttalade sig på mötet gjorde det med förbundets bästa för ögonen, liksom med att hans besvikelse riktade sig mot distriktet och inte mot något enskilt ombud, var det uppenbart för alla vem han i första hand syftade på.

Det – möjligen tillsammans med det faktum att Erikssons inlägg tämligen kraftfullt applåderades av de flesta andra ombud – gav Stockholms Lotta Larsson hjärtklappning.

När hon meddelade det, och att Bo G Erikssons inlägg enligt hennes åsikt var minst lika obehagligt som något av de stockholmska ombudens, fick även hon applåder, om än inte lika rungande.

Denna ovanliga avslutning hörde också till överraskningarna vid årets förbundsmöte i Göteborg.

Mjuka besparingar och investeringar

Att såväl verksamhetsberättelse och årsredovisning som verksamhetsplan och budget klubbades nästan helt utan kommentarer från ombuden var kanske också en surpris – om än av andra proportioner.

Undantaget var när Mattias Thorell från Wästgöta-Dahl frågade styrelsen hur mycket förbundet sparat på att göra om elitorganisationen, vilket man gjorde med ekonomiska besparingar som ett argument. Styrelsens ordförande svarade att arvodet var detsamma nu som då, 60.000 kronor, men att det numera går till tre förbundskaptener istället för till en sportchef:

– Det finns mjuka besparingar och hårda besparingar. Och det finns mjuka investeringar.

Mer tid till mindre diskussion

En sista överraskning var att söndagens mötesdelar klarades av så snabbt. Klockan hade inte hunnit slå halv två när mötesordförande Bertil Tunje förklarade mötet avslutat, sedan Varbergs Mats Peterson och Sörbyängens Lars Nilsson valts in som nya ledamöter av förbundsstyrelsen.

Trots det uttryckte ombuden en önskan om att i fortsättningen få mer tid till lördagens gruppdiskussioner. I år diskuterade samtliga ombud fyra olika ämnesområden i trettio minuter vardera. Inte tillräckligt, menade man, eftersom det många gånger var mot slutet av dessa minuter diskussionerna var som mest intressanta.