Byte av förbundskaptener igen - Sverige på väg mot landslag av dansk modell

Både herr- och damlandslagens förbundskaptener lämnar sina poster 2015. Svenska Bouleförbundet vill ta fram en ny modell för landslagsverksamheten och sneglar på sina grannländer.

Sverige som, fram till för bara ett par år sedan, alltid varit den främsta av de nordiska boulenationerna är det inte längre. Vid de Nordiska Mästerskapen 2013 blev Sverige, för första gången under mästerskapens tjugoåriga historia, petade från tronen – av danskarna.

Danmarks satsning lyckad
Tecknen hade pekat i den riktningen under några år.
År 2007 tog Sveriges damer EM-guld, året efter var det svenska herrlaget det enda nordiska som tog sig vidare från VM:s gruppspel.

Pascal Verbregue

År 2009 tog fransmannen Pascal Verbregue över som coach för de danska landslagen, som började arbeta efter en ny modell. Samma år tog deras herrar brons vid EM i Nice, medan Sverige slog Finland i Nationernas Cups final.
2010 överträffade de danska damerna den prestationen genom att ta ett silver.
2011 gjorde samtliga nordiska damlandslag ett uselt VM, medan de svenska herrarna på hemmaplan i Göteborg besegrade de danska i åttondelspoolens skiljematch – samtidigt som finnarna på nytt fick finalstryk av Sverige (andra laget) i Nationernas Cup.

Om den göteborgska segern över Danmark väckte hoppet om att vi skulle lyckas behålla vår plats på den nordiska tronen fick det ytterligare näring året efter, då vi höll jämna steg med danskarna. De svenska damerna spelade till sig ett EM-brons – även om de delade prispallens tredje plats med just danskarna. Samtidigt misslyckades de danska herrarna ungefär lika mycket som de svenska gjorde vid VM i Marseille (33:e respektive 37:e plats) där Finland (precis som vid VM 2010) blev bästa nordiska nation.

Men 2013 förlorade vi inte bara NM-guldet. Danmarks herrar tog revansch på förlusten från åttondelspoolen i förra EM och gick till kvartsfinal. De danska damerna tog sig också till kvartsfinal – i VM – medan Sverige fick nöja sig med att gå till kvartsfinalen i Nationernas Cup.
Och i år stod de danska damerna åter på EM:s prispall – med ett silver. Svenskarnas silver fick bärgas i Nationernas Cup.

Albins tid räcker inte
När det nu är dags för det svenska förbundet att återigen byta förbundskaptener är det alltså inte särskilt konstigt om vänder blicken mot grannlandet i sydväst för att hämta inspiration.
Förbundskaptensbytet kommer – åtminstone i damernas fall – tidigare än önskat. När Albin Plantin samlade truppen i början av året gjorde han klart att de nu jobbade med en tvåårsplan som sträckte sig fram till och med VM 2015.
Och Albin är den förste att beklaga att han inte kommer att vara med hela vägen dit.
– Men jag får helt enkelt inte ihop det. Tiden räcker inte till, jag är trött hela tiden och blir aldrig pigg.
Det är naturligtvis inte bara damlandslagets fel.
– Verkligen inte – det här har varit roligt och givande. Tjejerna är assköna. Men dels tar det jobb man får göra hemifrån, mellan resorna, lite för mycket tid, och framför allt så hade jag inte riktigt tänkt på konsekvenserna.
Det är framför allt tiden med familj och vänner som blir lidande och som Albin saknar. Beslutet att inte fortsätta som förbundskapten 2015 ut fattade han redan före årets EM. Men han har ingen jättebrådska med att lämna posten.
– Jag kan stanna kvar tills man hittar en ersättare – om det inte tar extremt lång tid, säger Albin, som åtminstone kommer att följa med till Singel-VM i januari.
Säkerligen blir han också den som står för uttagningen av det damlag som i mars ska åka till U23-EM.

Albin Plantin

Hoppas att spelarna bevarar klimatet
Det som, trots den oväntat låga placeringen, såg lovande ut vid årets EM var den stämning och den sammanhållning som präglade den svenska truppen. Det verkar som om Albin tillsammans med spelarna lyckats skapa ett klimat som präglas av öppen och god kommunikation – vilket i sin tur tycks skänka glädje och trygghet.
– Det har vi ju gjort. Och det är ju roligt, intygar Albin.
Frågan är om det arbetet riskerar att gå förlorat när han nu kliver av. Själv tror han inte det.
– Jag tror att det kommer att hänga med, att spelarna själva driver det vidare. En förbundskapten varar aldrig för evigt och kaptenens jobb är bara att göra spelarna så bra de kan bli. De kan själva välja att ha kvar det de tycker har fungerat bra.
Men beror det inte lite på vem som blir din ersättare?
– Det kan det göra. Men om de själva håller kvar vårt sätt att kommunicera kan det också räcka med någon som inte motarbetar det. Fast det bästa vore ju förstås om det blir någon som själv vill jobba vidare på det vi har gjort.

Tror på danska modellen
Albin tror att det är en bra idé att jobba efter den danska modellen – där en liten kommitté väljer ut tolv spelare per klass som den externa förbundskaptenen, Pascal Verbregue, sedan arbetar med under ett antal helger innan han i sin tur väljer ut de fyra som får följa med honom till mästerskapet.
– Jag tror att det är väldigt bra om det kommer in någon som inte vet hur många SM-guld varje spelare har sedan tidigare, utan bara kollar på deras spelkvalitet just nu. Att man som spelare slipper komma med sin ryggsäck, säger han.

Niklas Marklund

Slut också för Niklas
Niklas Marklund tror inte att man ska stirra sig blind på vilken modell man använder, men att det är viktigt att sätta upp tydliga målsättningar, att höja dem efterhand och hålla sig till dem.
– Vi tenderar kanske att vara lite ängsliga över vad folk ska tycka – det tror jag är farligt, säger han.
– Den modell Hasse och Torsten använde när jag var aktiv som spelare påminner om den danska, så den är inte helt oprövad, men kan säkert funka. Bara man vågar vara hängiven målet, säger Niklas.
Som alltså inte har fått sitt kontrakt som förbundskapten för herrlandslaget förlängt av förbundsstyrelsen. Men Niklas låter inte ledsen för det.
– Vi var överens efter att ha diskuterat saken. Jag tycker att det är sunt att pröva olika idéer och menar att en förbundskapten ska sitta mellan två och fyra år – varken mer eller mindre. Det var synd att det inte blev något VM under den här tvåårsperioden, men det var ju ingenting jag – eller någon annan svensk – kunde påverka.

Singelsilvret bästa minnet
Det Niklas är mest nöjd med från sin tid som FK är, föga förvånande, silvermedaljen från Singel-VM.
– Att Rickard lyckades höja sig och ta hem den var riktigt roligt. Det var toppen av min insats. Och i andra ändan – botten – finns det att vi inte lyckades ta medalj i EM, summerar han.
Frågan om vad Niklas ska göra nu har han inga som helst svårigheter att besvara.
– Jag ska fokusera på Boulebar Rådhuset och mina två barn. Försöka få ordning på privatlivet.
Den egna satsningen som boulespelare får med andra ord vänta.
– Jag kommer att spela någon tävling när det råkar passa här hemma. Och en del i Frankrike, hoppas jag.

Förbundsstyrelsen arbetar nu under slutet av året med att jobba fram en ny modell för landslagsarbetet och med att tillsätta de personer som kommer att behövas i densamma. Så snart någonting är klart kommer det att presenteras här på hemsidan.