En efterlängtad EM-medalj

William "Wille" Silfverberg kom hem från sitt sista Junior-EM med ett brons. Sedan han placerat sig som tredje bästa skytt i grundspelet och besegrat Ahmet Musa i kvartsfinalen kunde Wille kliva upp på prispallen och ta emot en efterlängtad medalj

Kvartsfinalerna i skytte följde direkt efter den svenska förlusten mot Italien på lördagskvällen. Där Sveriges Wille Silfverberg skulle möta Turkiets skytt Ahmet Musa.
– Jag var väldigt besviken på mig själv inför kvartsfinalen. Jag missade två skott för match när jag blev inbytt i den avgörande matchen mot Italien. Och sedan vattnade jag två lägg, berättar Wille efteråt.

Välvald sekundant
Trots det lyckades han samla sig och få en bra start. Åtta poäng på första stationen och tolv på den andra gav honom ett försprång på 20-7. Inför lillarna på sista stationen hade Wille ledningen med 21-12 och eftersom Musa inte satte något skott förutom det sista gjorde det ingenting att Wille missade alla sina – han tog sig till semifinal med siffrorna 21-17 och hade säkrat en svensk medalj.
Att han lyckades skaka av sig besvikelsen var bland annat tack vare sekundanten Ivar Liljegren, säger Wille.
– Han hjälpte mig genom att komma med roliga kommentarer. Det är bra att ha med sig någon som man har tjatat hål i huvudet på några gånger…
– Och så är duellskytte mycket roligare.
Sitt mål att ta sig dit, till duellskyttet, hade Wille nu redan överträffat.

Två centimeter ifrån final
Semifinalerna spelades först nästa dag, efter lunch. Trots att det först annonserats att Wille skulle möta schweizaren Alexandre Utz, som föreföll vara den minst svåra motståndaren, fick han istället möta Italiens Saverio Amormino. Som vanligt ställde EM-arrangörerna den semifinalist som i kvartsfinalen fick högst resultat (fransosen Tyson Molinas) mot den som hade lägst (Utz).
Den här gången blev Willes start inte alls lika god. Efter första stationen hade han bara fyra poäng, italienaren hela 16.
– Ivar och jag hade pratat om hur viktigt det är att få med sig trepoängare och jag försökte nästan sega lite på skotten för att få med mig dem. Men när man missar första och han svarar med en femma blir det inte så lätt.
Men Wille gav inte upp.
– Jag visste att han inte var något bra på kula bakom lille och kula bakom kula.
Efter fyra stationer var Wille bara en poäng efter, 26-27. Och han inledde den sista stationen med ett trepoängsskott. Tråkigt nog svarade Amormino med en femma. Men fortfarande skulle en fempoängsträff mer än motståndaren räcka för en plats i finalen.
På åttametersskottet såg det ut som om den skulle komma, men Wille var två centimeter för lång. Ingen av de båda skyttarna satte några fler lillar, Amormino vann med 32-29. Och Italien hade på nytt slagit Sverige på mållinjen.

Gjorde precis vad han skulle – hade kul
Molinas slog sedan italienaren i finalen och gav Frankrike det guld som senare skulle följas av ännu ett.
– Jag är nöjd med medaljen men det är svårt att släppa känslan att det kunde ha blivit mer. Den där lillen sitter fast lite, säger Wille när han landat i Sverige igen.
Samtidigt vet han att han gjorde vad han hade föresatt sig att göra. Han kom till duellskyttet och till och med till semifinal. Och han hade roligt när han sköt.
– Det kändes inte nervöst alls. Eller ja – det var ju nervöst, men inte mer än en tiondel av vad det har varit innan. Det var nog någon stämning i laget som gjorde det – laget kändes inte heller nervöst. Det blev som jag sade innan – jag hade kul.
Och då går det nog snart att släppa att medaljens valör inte blev ädlare än brons.
– Ja, jag åkte inte dit för att ta guld – jag åkte dit för att ha kul.
Priserna i bagaget skulle med andra ord kunna betraktas som en bonus. Även om Wille inte låter särskilt lycklig över att när han öppnade resväskan upptäcka att glaspokalen gått i bitar är han glad över att komma hem från sitt sista Junior-EM med en medalj.
– Jag har väntat på den.