Coccinelle har ny chans mot kontinentens bästa

I helgen avgörs årets upplaga av Europacupen. För första gången gör åtta klubbar under finalhelgen upp om slutsegern. Men precis som i fjol kommer de svenska representanterna från Coccinelle PC och precis som i fjol heter guldfavoriterna RP Metz.

Europacupen använder från och med i år ett nytt spelsystem. Istället för att finalhelgen föregås av två spelomgångar på olika orter runtom i världsdelen har klubbarna den här gången bara haft en sammandrabbning för att gallra ut finalisterna – som därmed har blivit fler.
Samtidigt har värdnationens fribiljett till finalhelgen försvunnit. (Det första gruppspelet bestämde tidigare vilka klubbar som tog sig vidare till det andra gruppspelet, från vilket fyra föreningar tog sig vidare till finalhelgen – där också en klubb från värdlandet automatiskt fick spela.)

Fem fjolårsfinalister + tre nya
I årets upplaga av Europacupen – den sjuttonde i ordningen – är finalhelgens klubbar åtta till antalet.

Alla de fem klubbar som förra året som möttes under finalhelgen i holländska Nieuwegein ingår också i årets startfält: RP Metz – Frankrike, Bocciofila Taggese – Italien, Les Cailloux – Holland, PSC Järvenpää – Finland, samt förra årets fjärdepristagare – Sveriges Coccinelle PC.
Den här gången får de sällskap av Leman Pétanque – Schweiz, BC Tromm – Tyskland och CB Monégasque – Monaco, när de samlas i Luxemburg (som alltså saknar representanter i finalen) där spelet startar på fredagseftermiddagen. 

Samma trupp som sist
Malmöklubben som tack vare sin seger i Svenska Cupen representerar Sverige för andra året i rad har tagit sig till finalhelgen med i stort sett samma laguppställning som i fjol: Joachim Andersson, Daniel Eriksson, Kerstin Hjelm, Jessica Johansson, Anders Larsson, Rickard Nilsson, Tobias Svensson och Simon Åkesson. (Bengt Månsson gjorde comeback och hjälpte i år till under Svenska Cupen.)
En skillnad från i fjol är att Anders Larsson då var förhindrad att delta just under Europacupens finalpass – den här gången kommer han att vara med. En annan är att det inte längre är Andersson, Nilsson och Johansson som är svenska mästare i trippel. Den titeln har klubbens nittonåringar – Eriksson, Svensson och Åkesson – tagit över genom en ovanligt övertygande insats.

Missade sitt första VM
Simon Åkesson skulle också ha representerat Sverige vid årets VM på Tahiti, för ett par veckor sedan – om mästerskapet inte hade skjutits upp till nästa år.

– Jag skulle inte ha brytt mig så mycket om de hade flyttat det från Tahiti till Turkiet eller vart som helst. Det är ju VM man vill spela. Att det skulle gå på Tahiti var en bonus, men det stora är ju VM i sig, säger Simon, som fram till för ett par månader sedan trodde att han skulle spela sitt första världsmästerskap i år.

När – och om – han får den möjligheten igen står nu skrivet i stjärnorna.
– Vi får se vad som händer. Nu är Niklas Marklund inte kvar som förbundskapten och vi var ju VM-laget 2014 – inte 2015. Det blir kanske inte samma lag då. Vi får se vad som händer. Det kanske inte blir något VM alls nästa år. Allt kan ju hända.

Att det förhåller sig på det viset är närmast plågsamt uppenbart. Men när Simon konstaterar det hör man inga spår av någon bitterhet. Han låter faktiskt inte det minsta dyster.

– Dyster och dyster. Det är klart att man är besviken, men det är inte lönt att gräma sig över det. Jag tyckte inte att det var så roligt när man fick höra det, men man måste kasta det bakom sig och gå vidare till nästa tävling. Och nästa.

Vill spela som mot Monaco
Att Simon är fokuserad på helgens uppdrag hörs tydligt när han talar om det kommande motståndet. Klubbens mål är att ta sig vidare till söndagens spel – det vill säga att vara bland de fyra bästa. De åtta lagen delas in i två grupper genom en lottdragning som äger rum före spelstarten på fredagen. De två bästa lagen från varje grupp går sedan vidare till söndagens semifinaler. (Troligtvis spelar även övriga lag vidare under söndagen, för att göra upp om platserna 5–8.)
I sin kraft av gruppetta i grundspelet borde Sverige inte få mer än en annan gruppetta (Frankrike, Italien, Finland) som motståndare i finalhelgens gruppspel. Men även bland grupptvåorna fick riktigt tufft motstånd. Holländarna besegrade Sverige med 3–2 under förra årets finalpass och har sedan dess fått förstärkning i form av den skicklige Kees Koogje. I Monacos lag ingår EM–tvåorna Franck Millo, Eric Motte och Rémy Galleau. Monegaskerna blev å andra sidan utslagna av Coccinelle, som i det mötet gjorde en strålande insats, i fjol.
– Då spelade alla ruskigt bra. Kommer vi upp på den nivån nu igen kan vi göra matcher mot alla helgens motståndare, säger Simon.

Strålande säsong för Simon
Han har själv en lysande säsong bakom sig.
– O ja, det har känts bra. Men efter SM kom en liten dipp. Jag vet inte varför riktigt, men jag kände mig lite slut i kroppen och skotten kändes inte lika heta. Men det börjar kännas bättre och bättre och bättre… Jag håller på att kriga för att komma tillbaka till SM–formen.

Simon Åkesson vill i helgen nå samma nivå som under årets SM.

Något han mycket väl kan lyckas med redan till helgen.
– Om jag kunde det en gång kan jag nog göra det igen.

Trumpen tysk har inget att vinna
Redan i årets gruppspel slog Coccinelle tyskarna i BC Tromm. Efter en incident där en äldre tysk spelare fullständigt tappade fattningen i mötet med Simon och de båda andra tonåringarna – Daniel och Tobias.
– Det var en gammal gubbe som redan var sur på sin medspelare och stördes av att vi lyfte våra flaskor för att dricka en klunk när han skulle kasta – trots att vi stod bredvid banan.

Något som resulterade i att tysken kastade sina klot på marken och försvann in på toaletten innan han kom tillbaka, förlorade och lämnade banan utan att tacka ungdomarna för matchen.
– Nu vet han ju att det inte kommer att funka att bete sig på det viset, konstaterar Simon.

Alla svåra, men alla kan utmanas
Som inte verkar frukta tyskarna i första hand. Kanske inte finnarna, som slutade femma i fjol, heller.
– Men man kan inte räkna bort något av de här lagen, säger han.
– Fast Frankrike är ju det svåraste motståndet. När vi mötte dem förra året var de redan klara för final och lät de allra bästa spelarna få sovmorgon. Ändå är de otroligt bra. Men jag tror att vi kan ge dem en match också – om vi bara kommer upp i nivån vi hade mot Monaco.

Ser fram emot viktiga matcher
Att Simon ser fram emot helgen är uppenbart.
– Det är alltid roligare att möta spelare som är bättre än en själv. Det är då man lär sig nya saker. Och det är inte ofta man får chansen att vare sig se eller spela mot de här killarna. Det ska bli riktigt spännande. Att se vilka alla är och hur bra de är.

Kanske kan helgens spel i Europacupen fungera som någon sorts ersättning, eller i alla fall tröst, för det uteblivna VM-spelet.
– Ja, det gör det ju lite. Och jag hade inte väntat mig att bli uttagen till VM från början. Så det var mest en chock i alla fall.

Livesändning på webben
På fredag eftermiddag klockan fem befinner sig Simon inte i något chocktillstånd, men på en finalbana i Luxemburg.

Livesändningar Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. därifrån kan man följa via den här länken Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..
Rapporter kommer också på vår Facebooksida Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Metz med möjlighet till hattrick

Franska klubben RP Metz har möjlighet att göra hattrick i helgen. Metz har vunnit Europacupen de senaste två åren och kan nu bli den första klubben att vinna ett finalpass med sju motståndare. För att slå rekord i antalet raka segrar krävs emellertid vinst både i år och nästa. Såväl DUC Nice som Groupe Nicollin Montpellier, båda från Frankrike, har tidigare lyckats vinna tre år i följd.

Att Metz, som har ett lag fullt av före detta världsmästare från såväl Belgien som Frankrike, snart har gjort dem sällskap är ingen högoddsare – de är klara favoriter till segern.

David Le Dantec, som coachat laget vid de båda cupsegrarna 2012 och 2013, ser även Monacos och Italiens lag som favoriter.
– Jag ser också två lag som kan överraska – Tyskland och Holland, säger Le Dantec.

Ronde Pétanque Metz vann Europacupen 2013. Och året dessförinnan.

I år är han själv med enbart som spelare. Coachuppdraget har Belgienbon lämnat vidare till Jordane Sala, som är bosatt i Metz.
De övriga spelarna i den franska truppen är Nancy Barzin, Camille Max, Damien Hureau, Claudy Weibel, Michel Vancampenhout, André Lozano, Jean-François Hemon, Fabrice Riehl och Frederic Machnik.
– Det nya spelsystemet är mycket intressant… Lottningen kommer att bli viktig. En annan faktor man måste räkna med är underlaget, menar Le Dantec.
– Inomhusbanor är oftast mindre tekniskt krävande än utomhusbanor – och lämpar sig därmed bättre för överraskningar…

Sverige, och Nobel Pétanque, vann den första upplagan av Europacupen, 1998, men då deltog endast fem klubbar. Sedan Frankrike började spela Europacupen 2001 har bara tre andra nationer vunnit mästartiteln – Belgien, Italien och Monaco (varsin gång). Innan dess vann också Schweiz ett år. Från och med 2005 har deltagarantalet varit över 15, de senaste fem åren över 20. I år deltog 23 klubbar.