Nytt överlyckligt landslag

Obesegrade i tretton raka matcher. Att kunna skryta med en sådan svit hör inte till vanligheterna. Men det kan årets veteranlandslag – Bertil Adlivankin och Dennis Duvenfelt, Boulero, samt Lars ”Nappen” Ekroth, Boo SK. Och det är de riktigt glada för

– Jag är som en liten barnunge, säger nyutnämnde landslagsspelaren Dennis Duvenfelt när jag ringer upp honom dagen efter segern och det hörs lång väg hur glad han är.
– Larvigt lycklig!
– Kan det vara larvigt att vara lycklig?
– Nej, det är häftigt! Att man kan ha kvar sådana känslor!

Först till tretton i tretton raka
Häftig är också den insatsen lag Duvenfelt gjorde i landslagskvalet.
Att årets veteranlandslag skulle ta sig till det avgörande poolspelet var det aldrig något snack om. De gick obesegrade genom det sex matcher långa kvalet i Gävle och under finalhelgens första dag tappade de inte mer än fem poäng i spöregnet. Stockholmarna verkade nästan ha det för lätt i Norrköping.
– Vi visste ju att det skulle ösregna och sa till varandra att ”det får det väl göra då, vi ska ha roligast av alla i alla fall”, berättar Dennis Duvenfelt efteråt.

I söndagens dubbelknock vann de åter stort, 13-3, i första matchen – mot Åke Löwbeer, Håkan Engman och Simon Cohen, medan de i andra matchen lät motståndarna – Klas Hedengren, Markel Sjöström och Kamel Bouro – ta åtta poäng.

Vände ”semifinalen”
Till slut visade det sig att alla tre nyss nämnda Stockholmslag kvalificerade sig för det avgörande poolspelet. Tillsammans med Gävletrippeln Tommy Åberg, Rolf Bonäs och Vivian Simpson från La Boule Joyeuse.
I första matchen ställdes Duvenfelts lag åter mot Hedengren/Sjöström/Bouro. Och den här gången hamnade de i underläge. 3-8 stod det när det blev dags för Adlivankin att skjuta helgens första skott, för två poäng, eller tre om han stannade – och det gjorde han.
Istället för 3-9 stod det nu 6-8.
– Där vände matchen, berättar Dennis Duvenfelt.
– Vi är duktiga på det där, fortsätter han, att vända när vi hamnat i trubbel. Och det känns ju som en klar vinnaregenskap. Vi är ett väldigt bra lag – jag tror inte att det är många lag i Sverige överhuvudtaget som slår oss där. Vi har kul, hjälper och tar hand om varandra.

Markel Sjöström, Klas Hedengren och Kamel Bouro slutade på andra plats.

Vinnarreceptet – att trivas
Dennis återkommer till det där. Att det som gör att de kunnat vinna tretton raka matcher är tryggheten i att de vet var de har varandra och vetskapen om att de trivs tillsammans.
– Vi spelar ju egentligen inte så mycket tillsammans och tillhör olika klubbar. Men när vi väl står där känns det som om allting är som vanligt. Det är som att träffa gamla kompisar – man fortsätter där man vara sist.

Mötte regerande mästarna i final – och vände igen
Medan Dennis och hans lagkamrater vann ännu ett Stockholmsderby besegrade de regerande landslagsspelarna laget från Joyeuse – och även de skulle alltså få chans till en revansch för dagens tidigare förlust mot lag Duvenfelt. I ytterligare ett Stockholmsderby – och nu i den match som skulle avgöra vilka spelare som i år får dra på sig landslagströjorna.
– När finalen började var vi jättespända, berättar Dennis, som dock inte kan förklara varför.
– Jag vet inte, men helt plötsligt var vi alldeles tysta. Vi brukar prata hela tiden, om allt annat än boule. Nu var det inte så och jag kände själv att jag inte var med i matchen.
Som rann iväg till ställningen 1-9 innan Dennis vände sig till de andra och sa: ”Nu får vi se till att ha kul. Ska vi förlora ska vi i alla fall ha haft kul, vi ska inte göra det för att vi stått och haft tråkigt”.

De regerande mästarna Håkan Engman, Åke Löwbeer och Simon Cohen förlorade kampen om segern.

Ungdomlig veteranglädje
Kul fick de, förlorade gjorde de inte. 13 -10 slutade matchen.
– Det kändes helt euforiskt när det var klart, när vi stod där med tretton på plats och kulor kvar och det var klart att det skulle bli vi som får åka till Frankrike och representera Sverige. Det känns riktigt, riktigt roligt och man blev bara full av glada känslor. Vi var som tonåringar.
– Firade ni som tonåringar också?
– Nej, det kan man inte säga... Vi firade som betydligt äldre herrar. Vi kramade om varandra, tog en kaffe tillsammans och åkte hem.
Den bubblande glädje som genom hela samtalet präglar hans prat tyder ändå på att tonåringen Dennis Duvenfelt kan komma att fira segern igen, tillsammans med sina kamrater i veteranlandslaget – barnungarna Bertil Adlivankin och Lars ”Nappen” Ekroth.