Veteranerna hittar idol i Nice

Det svenska veteranlandslaget var under helgen som gick i Nice för att delta i European Masters Games. Och fann en ny idol. Dennis Duvenfelt, en av landslagsspelarna, ger själv en målande beskrivning av resan och tävlingen.

Härligt!
Då blev det äntligen dags att få åka till Frankrike/Nice och få spela European Masters Games. Att vi fick möjligheten att resa dit berodde ju på att vi lyckades vinna landslagskvalet för veteraner 2015. Vi – det är Bertil Adlivankin, Lars Ekroth, Markel Sjöström (ledare) och jag själv, Dennis Duvenfelt.

European Masters Games Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. är en tävling med massor av olika idrottsgrenar, där deltagarna måste vara veteraner och där veteranåldern är olika för alla idrotter. Boulen skulle i år få vara en uppvisningssport, troligtvis för att det var i Nice vi skulle spela, och deltagandet väntades bli 256 lag. Det var innan man visste hur vädret skulle bli under dessa dagar.

Fulla av förväntan missade vi invigningen
Jag vet inte riktigt vad vi väntade oss men det var i alla fall med en stor förväntan vi kom till Nice och sökte oss till samlingsområdet för EMG, efter att vi lämnat bagaget på ett hotell nära flygplatsen. EMG-området låg nära ”gamla stan” i Nice. Vi skulle anmäla oss och få våra ackrediteringspass. Då upptäcktes det att Markel inte var anmäld som coach, så han fanns inte med på några listor.
Dryga timmen senare var allt åtgärdat och även Markel var nu en del av det svenska laget. Vi flanerade runt på området och tänkte att vi skulle vara med på invigningen, men det var innan regnet som nu vid 18-tiden på kvällen började dugga lite. Det blev värre och vi tog oss istället till hotellet, ville inte riskera att bli kalla, blöta och förkylda!

Hög standard och spänning
Fredagens spel skulle börja klockan 14 så vi tog oss ut till spelområdet vid Henri Bernard boulodrome i ett ihållande regn. Väl framme vid boulodromen så blev Berra ordentligt nerstänkt av en bil. Blöt om skor och strumpor och inget ombyte med sig. Så kom Berra och vi andra fram och fick reda på att vi i alla fall skulle spela inomhus och att antalet lag som dragit tillbaka sin anmälan var stort. Nu var det bara 56 lag kvar, mest franska. De utländska var, förutom vi, ett lag från Schweiz och fyra lag från Monaco.
Vi skulle spela enligt det schweiziska systemet i två stycken 28-lags pooler. Fem gruppspelsmatcher och sedan 16-delsfinaler och så vidare.
På uppvärmningen smällde det ordentligt i hallen och man kände direkt att standarden generellt var några snäpp högre än vad vi är vana vid från Sverige, men vi kände att vi var i bra form och grymt laddade inför tävlingen.

Sveriges landslag: Dennis Duvenfelt, Lasse Ekroth, Bertil Adlivankin.

Hahaha…! Och då missar vi att vi ska spela i den första omgången… De hade ropat upp ”Equipe Duvenfelt”, vilket vi inte hade hört – vi förväntade oss att vi skulle heta ”Equipe Suède”.
Men ett annat lag hade också hört fel och trott att de var lag Duvenfelt – så de spelade den matchen…!?

Bara vinster första dagen
När vi inte blev uppropade till den andra omgången heller uppdagades misstaget och den första matchen fick nu spelas om. Det lag vi skulle möta hade vunnit sin första match men det resultatet annullerades och nu var det alltså dags för vår premiärmatch.
Vi började väldigt spänt med lite för många missar och hamnade i underläge, men är det något vi är bra på så är det att vi aldrig ger upp. Vi kämpade på och så vände spelet. Vi spelade riktigt bra och det samlades en hel del folk runt banan, för de hade sett att det smällde bra även på vår bana. Sista rundan, vid ställningen 9-9, så har Lasse skjutit kallar på 9 meter, Berra har lagt in och jag har lagt in en. Vi ligger med fem poäng på plats och 1-1 i kulor. Fransmannen lägger då på lillen och jag får den äran att skjuta hem första matchen, fin träff där egen kula stannar, lillen studsar iväg på en kula och tillbaka till våra poängkulor och match till publikens glada tillrop. Lite turlig avslutning men ändå en härlig start på tävlingen.

Fin service
Ytterligare en match stod på fredagens schema och vi mötte det enda laget som inte var speciellt imponerande. De gav i princip upp direkt kan man säga, 13-5 till oss och med två segrar så kändes det härligt bra.
Vi hade också blivit otroligt väl bemötta med massor av vänlighet och service av arrangörerna. Merguezkorvar och biffar serverades av härlig personal direkt från grillen, som tyvärr fick stå under tak, för regnet ville inte sluta, även om det var lite uppehåll när vi for hem till hotellet på kvällen.

Fram med kämpatakterna igen
Lördagens spel skulle starta klockan tio och vi var där en bra stund innan, för uppvärmning och samtal med fransmän och monegasker. Härligt att ha med sig Markel och Berra som med sin franska gjorde att vi kunde vara väl förbundna med spelare och arrangörer. Lasse och jag är ju inte så vassa på franska så vi hade stått ensamma utan Markels och Berras översättningar. Lära sig franska får stå på ”att göra-listan”!
I match tre fick vi möta ett franskt lag igen, även det med två segrar, det är ju monrad som är grunden för det schweiziska spelsystemet.
Återigen blir det underläge och kämpatakterna kommer fram, vi höjer upp spelet och spelar riktigt bra boule och till slut står vi som segrare med 13-8. Nu är vi i princip klara för slutspel men det återstår två matcher i poolen.

Bästa matchen
I match fyra möter vi ett franskt lag igen och nu gör vi nog vår bästa match på hela helgen. Även om de skjuter, stannar och lägger in så gör vi det bättre. Det är spinnkallar, klossar, fina lägg och skott på lillen för fyra poäng och efter matchen, 13-5, så kommer fransmännen och monegaskerna fram till oss och berömmer oss för vårt fina spel. Lasses skytte var galet bra i den här matchen!Och till det – mer underbar service från våra arrangörer som ser till att vi har det bra och inte behöver längta hem det minsta.

Mycket att imponeras av
Kanske gick luften lite ur oss, vi var ju klara för vad vi trodde morgondagens slutspel. I den femte matchen mötte vi återigen ett franskt lag och vi förlorade snabbt med 5-13. Ingen vidare match, vårt spel var lite femtioprocentigt och det kommer man inte långt på. Vi var nu beredda att åka till hotellet i det tilltagande regnet, men då får vi veta att 16-delen ska avgöras redan på kvällen, så nu gäller det att tagga till och bjuda upp till dans.
När man står där i hallen och tittar på spelet på banorna runt omkring blir jag så imponerad av tekniken och skotten på järnet hela tiden – fantastiskt vilken hög standard på spelarna och många av lagen skulle bjuda vår öppna elit på hårda matcher. Bra spelare och då har vi ännu inte fått möta min nya IDOL. Men det kommer!

Publik sextondel
Klockan 19 startar slutspelet och det är ännu ett franskt lag som står för motståndet. Det är jämnt i början men vid ställningen 4-4 så händer något. Vi tappar vårt spel, spelar så där spänt och ängsligt som man tyvärr gör ibland och plötsligt så står det 5-9, 6-9 – och då får fransmännen sin matchboll: De har tre poäng inne och ska bara lägga in sista kulan, säkert en meter att lägga på, inte plättlätt men mycket att lägga på. Men de missar med två centimeter, och det blir 6-12! Då händer det igen – jag vet inte för vilken gång i ordningen, men vi börjar plötsligt spela fantastisk boule igen och dansen vi bjuder på imponerar på alla som är kvar i hallen.
Vår match är den sista som spelas på banorna, alla andra är färdiga. Det är spännande det går att ta på tystnaden när vi ska skjuta lillen död för match vid ställningen 11-12 och med fyra klot kvar.
Skjuta lillen död med 4 klot kvar? Galet, kanske du tänker – men de hade lagt sin sista kula så att om vi skulle försöka skjuta så kommer egen att sticka, och de har flera kulor nära lillen. Första skottet missar men andra träff och JAAA… NEEEJ, lillen går inte död utan stannar 50 centimeter från deras kula vid dödlinjen. Berra lägger så säkert in första kulan, medan jag får stå för missad matchboll. Men i nästa vända kastar de bort alla sina klot på Berras första lägg och vi vinner matchen. Så grymt skönt och vi är väldigt nöjda över vårt spel.
Nu ska vi hem till hotellet och regnet har tilltagit enormt, men de fantastiska arrangörerna ser till att vi kommer till rätt plats och skjutsar hem oss till hotellet.

Våldsam väderlek
Lite mat och snack på rummet och plötsligt upptäcker vi att det inte är vilket regnväder som helst. Ute på gatan forsar vattnet fram, på sina håll är det säkert en halvmeter djupt på gatan, under viadukterna mycket djupare, inga bilar kommer fram, åska, blixtar och ösregn. Hotellfoajén är vattenfylld, bilar och människor sitter fast. Och ännu visste vi inget om vilka tragedier som skulle inträffa i ovädret.
Regnet avtog under sena kvällen och på morgonen när vi vaknade var det mesta av vattnet borta. Då fick vi veta vidden av ovädret, att minst 17 människor i Provence hade omkommit till följd av det enorma regnandet. I Cannes föll det ofattbara 180 millimeter regn på två timmar. På söndagsmorgonen skulle spelet börja vid halv tio, men vi samlades först under en tyst minut för att hedra de människor som så olyckligt och tragiskt omkommit under ovädrets kompromisslösa framfart.
Tänkte på mina nära och kära, livet och dödens nyckfullhet.

Utspelade av 87-årig idol
Nu var det dags att starta åttondelsfinalerna och vi lottades mot Monacos landslag i vilket denna fantastiska människa spelade, min nya idol – och som han spelade! 87 år ung med en vitalitet som kan få 40-50-åringar att rodna. Han sköt, hade en träffprocent på 80-85 % och stannade på över hälften. Hur kan man vara så bra i den åldern? Kanske för att han började när han var 70 år!? Hahahaha, vilken underbar man.

René Pintus, 87 år ung.

Han slaktade oss inte, men visade att gammal är äldst. Nåja, han var ju inte ensam i laget, de andra två kunde verkligen sin sak, de med.  7-13 och sorti från denna tredagarstävling som blev lite rumphuggen av det ihållande regnet.
Vi stannade en stund och tittade på kvartsfinalerna. Till semifinal tog sig ett lag från Frankrike och tre från Monaco. Tyvärr vet jag inget mer om hur det gick men jag hoppas att min nya idol fick sig en välförtjänt trofé!

Med sikte på Veteran-EM
Sammanfattningsvis: Det spelas grym boule i Frankrike! Ett mer än godkänt spel från oss, även om resultatet gärna hade kunnat få bli lite bättre. Vi är ett härligt, svårslaget team!
Lasse och Berra – tack för grymt spel och roliga dagar i Nice! Markel, vilken fantastisk människa du är! Som du har tagit hand om oss, sett till att vi kommer rätt, fått mat, värmt upp oss inför matcherna. Hoppas att även du hann njuta av att vara i Nice! Så glad att få vara er vän!

Tack förbundet, för att vi fick åka till Frankrike och jag törs nog säga att vi representerade på ett sätt som gör er belåtna! Nu blir det ett nytt mål på näthinnan - veteran-EM i Monaco 2016.
Vill ju träffa min idol på hans hemmaplan!