EM över efter nagelbitare

En klar seger mot Danmark följdes av en riktig kvartsfinal-rysare mot Israel, där det unga motståndarlaget drog det längsta strået.

Efter fredagens berg- och dalbana och fina avslutning mot Finland Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. var det så dags för 8-del mot Danmark på lördagseftermiddagen. Ett Danmark som hade imponerat stort under fredagen med en knapp torsk mot Tyskland som enda förlust och sedan tagit idel segrar. Det skulle väl ändå bli en övermäktig uppgift? Inte då. Sverige inledde bra direkt och tog tag i handlingen. Danskorna hade svårt att få det att stämma och det var framförallt det svenska läggspelet som orsakade stora problem. Linnea von Eggers Patron (vilken seniordebut hon gör!) matade lillen med sina förstalägg och var de inte alldeles intill lillen så lade de sig perfekt framför på de svårspelade banorna. Camilla Svensson träffade en hel del men orkade inte med att pricka så mycket som krävdes. När sedan Therese Ekengren hamrade in ett par mycket viktiga skott var danskorna så pressade att man bytte ut duktiga läggaren Mia Carlsson för att förändra matchbilden. Men de var aldrig nära. Annelie Westin lade in en magisk poängkula som lagets sista klot vid ställning 10-4, danskorna stod med tre klot kvar, träffar skotten men kontrar eget och lillen. Två svenska poäng på plats men gott om plats (säkert 90 cm) för danskorna att lägga in två poäng. Då drar de ett lägg långt och ett stick i sidled och det svenska spelet hade pressat allt själförtroende ur danskorna. Segern var klar vändan efter och glädjen var enorm i det svenska laget.

Kvartsfinal de lux
I kvartsfinalen kom man att ställas mot ett mycket ungt och energifyllt Israel. Inledningsvis såg det väldigt bra ut för Sverige. Linnea fortsatte att pressa klot av motståndarna, Therese prickade de klot Israel lade in och Annelie gjorde några oerhört viktiga klot som kittspelare. Visst skulle det bli semifinal av det här? Trots att Sverige förde matchen och såg ut att kliva mot semifinal så slutade aldrig det unga laget att high-fiva, berömma varandra och visa glädje. Det kunde vara ett skott som var metern kort, ett lägg som gick dött, ändå var man där och peppade varandra. Spelet var okonventionellt och annorlunda, och sakta men säkert åt de sig in i matchen. Främst var det tack vare en fullständigt briljant spelande Noi Korsunskyn som mittspelare. Hon gjorde allt det som hennes medspelare kisslyckades med. Kastade höga lyft, prickade svåra skott och ägde understundom banan. Till sist var det också hon som var tungan på vågen. Vid 11-11 lade Sverige in sitt femte klot på poäng, ett fint lägg av Annelie Westin. Israels skytt bommar två skott. Noi kliver in och blir kort på första skottet, tar eget men det kontrar Sveriges tvåa så Israel ligger ändå med ett bra klot i spel. Då sätter hon ett rejält skott på järn. Sverige lyckas inte ta poängen med sitt sista klot och Israel kan avgöra och med vild segerdans konstatera att man tagit sig till semifinal mot Frankrike.

Emil sätter prägel
Jaha, hur sammanfattar man det här då? Den verkliga sammanfattningen ska coach Emil Nilsson och laget bestående av Therese Ekengren, Camilla Csapo, Linnea von Egers Patron och Annelie Westin, få göra. Som delegationsledare och mästerskapsdebutant måste jag bara få nämna några viktiga saker.
Laget har byggt sitt spel på glädje och harmoni. Det har inte spelat någon roll vem som gjort vad, vem som suttit som fjärdespelare, hur läget har sett ut i matcherna. Hela tiden har man stått stadigt med fötterna på jorden och behållt lugnet. Det har varit oerhört moget och balanserat rakt över.
Coach Emil Nilsson gör stora saker med svensk elitboule. Han har lyft blicken på alla inblandade och har satt hårda krav på inställningen, men också en väldigt förlåtande attityd om man bara vågar försöka göra det man bestämt. Jag vågar säga att svensk landslagsboule är långt framme mycket tack vare Emils insatser med landslagen. I vardagen är det spelarna och föreningarna de verkar i som står för grovjobbet, men när det kommer till att sätta mål, visioner och ramar för landslagsverksamheten kan Emils insatser inte nog lyftas fram. Så fint att se!