Klargörande från förbundsstyrelsen

Förbundsstyrelsen väljer här att förtydliga sin inställning till den organiserade idrottsrörelsen och dess tävlingsverksamhet. Frågor som berör det här har återkommande och under flera års tid hamnat på vårt bord och vi vill härmed tydliggöra det självklara.

Svenska Bouleförbundet är en del av Sveriges största folkrörelse, Riksidrottsförbundet (RF). Med sina drygt 18000 föreningar och över tre miljoner utövare är vi en del av en kraft som saknar motstycke i landet. Idrottsrörelsen är heller ingen fluga som nyss poppat upp, utan har en lång historia och tradition. Idrottsrörelsen är uppbyggd av oändligt med ideella timmar och krafter. Den är hårt reglerad av sina styrdokument för att det är vad de demokratiska processerna har kommit fram till är nödvändigt efter prövningar och utmaningar, efter idéer och förslag, efter kloka och eftertänksamma diskussioner. Det gäller såväl RF som dess specialidrottsförbundet, i vårt fall Svenska Bouleförbundet (SBF)

Såväl RF i stort som SBF står inför utmaningar när det kommer till att kommersiella krafter ser potentialen i idrottsrörelsen. I många fall finns det extremt goda intentioner och möjligheterna för båda sidor är stora. I andra fall är det en fara för den idéburna världen och riskerar att utarma det ideella. I det senare fallet måste idrottsrörelsen, vi i SBF, stå enad och tydlig.

Den som väljer att engagera sig i en förening gör det för föreningens bästa, men också för sitt specialdistriktsförbunds (det vi inom boulen kallar distrikt) och för förbundets bästa. Man gör ett val att ingå i idrottsrörelsen och därmed både åtnjuta alla dess fantastiska fördelar och att följa alla dess regelverk och riktlinjer. Det gäller på alla plan, oavsett roll. Det är inget som en förbundsstyrelse i SBF hittar på eller bestämmer, det gör vårt eget och RF:s årsmöte. Det gör de som är valda att representera medlemmarna och föreningarna. Håller man inte med så har man alla möjligheter att påverka och driva opinion, det är så det alltid fungerat och alltid måste fungera.

Det är med oro vi ser både föreningar och enskilda personer verka tvärs emot våra regelverk, som inte följer den lojalitet vi alla enats kring. Man försöker kringgå vårt sanktionssystem genom att hävda att tävlingar arrangeras av restauranger, att det sker i samverkan med pensionärsorganisationer, eller av privatpersoner som inte är anslutna till en medlemsförening. Vi ser föreningar och enskilda personer à ena sidan ta del av de fördelar och resurser som finns och erbjuds, à andra sidan gå sin egen väg utanför de regelverk som finns. Vi ser föreningar och enskilda personer à ena sidan verka för att boulen ska finnas och kräver dess plats, men à andra sidan gå sin egen väg om det inte sker på deras villkor och premisser.

Det finns många faror i att inte följa de regelverk och riktlinjer som vi alla gemensamt enats kring. Under föreningsorganiserad verksamhet, såväl träning som tävling, är vi alla skyddade av idrottsrörelsens gemensamma försäkring för person. Kommuner och regioner litar på att vi följer den värdegrund som idrottsrörelsen vilar på, att dess medlemmar lever upp till de krav som ställs på hur vi beter oss som aktiva och ledare. Omvärlden följer oss och förväntar sig att vi lever upp till den standard om moral som gäller för rent spel och fair play. Hur kan vi garantera något av ovan nämnda om inte föreningarna och medlemmarna rättar sig efter de regler som finns? Vem skyddar medlemmar som deltar i osanktionerade tävlingar där vårt regelverk inte gäller? De regler som vi alltså gemensamt enats kring att följa och förstå.
Inom regelverket finns också ett stort mått av frihet och rörelseutrymme. Vi har ett frikostigt sanktionssystem och sanktionsförfarande, vi har möjligheter till ett brett utbud av olika tävlingsformer och med olika ambitionsnivåer. Vi har också en rik flora av olika tävlingar då många föreningar använder sig av friheten att arrangera tävlingar, inom ramen för regelverket. Det glädjer såväl förbundsstyrelsen som boulesveriges spelare att de föreningarna finns.

Det här handlar om såväl lojalitet som att följa regelverk. Känner man inte lojalitet med idrottsrörelsen, med SBF, bör man försöka påverka. Till det finns oändligt med möjligheter. Men om man bryter mot reglerna finns konsekvenser, till det har idrottsrörelsen sitt eget bestraffningsorgan. En förening som bryter mot regelverken riskerar anmälan och bestraffning, där det yttersta straffet är uteslutning. En medlem riskerar på samma sätt anmälan och bestraffning där det yttersta straffet är avstängning. Det finns flera exempel på båda de senaste åren och det är det tråkigaste av alla beslut en disciplinnämnd eller en förbundsstyrelse kan ta, men om det är av nöd tvunget och reglerat i våra regelverk oundvikligt.

Vi vill avslutningsvis verkligen trycka på lojaliteten. För de som engagerar sig i förbundets inre verksamhet finns inget val. Styrelseledamöter, personal, kommittéledamöter, landslagsledare, landslagsspelare, domare och arrangörer av förbundsarrangemang kan inte välja bort att följa våra regelverk. Inte välja bort att vara lojal mot idrottsrörelsen. Annars kan man inte vara med, oavsett vilken roll man har. Håller man inte med måste man påverka via våra demokratiska vägar, där den starkaste och tydligaste är vårt årsmöte, men inte välja att gå egna vägar efter eget tycke eller en egen agenda.